GLADIATORERNE.) FARLOR OR LIFVET BLAND ROMARB OCH JUDAR ROMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. KAPITLET XV. Redivivas, Många hade de utsväfningar varit uti bvilka tribunen, såsom deras uppholsman och tillställare hade deltagit; också hade han icke undgått de straff, som naturen pålägger äfven de starkaste kroppskonstitutioner, då hennes lagar vanligen öfverträdas i plada log och vilda orgier; men aldrig ade han erfarit någonting jemförligt med den ytterliga utmatning tull kropp och själ i hvilken han befann sig då han uppvaknade från den dödslika slummer som följde vå hans sista simmanvaro med Valeria. Med återvändande medvetande följde en känsla af smärtsam svindel, hvilker, i det sammetskuddarne på hans bädd härde sig upp och ned för hans ögon, gjorde honom fullkomligt okunnig om hvarest han var och huru han kommit dit. Derpå satte han sig opp med en ansträngning som höll på att spränga hans hjerna, och han märkte nu att hvarje äder bultade af feberhetta, att hans händer voro uppsvullna och stela, stt hans mun var. förtorkad, hans läppar spruckna, och att han hade en brännande. hufvudsärk. Det sista symptomet var tillräckligt vanligt för att lugua honom. Han sprang upp, utan alt akta på den smärta en så bäftig rörelse framkallade i hela hans kropp, fattade en pokal som stod på bordet, iyllde den till brädden med falerucr, och tömde den i botten, itrois af den vämjelse som blotta lukten deraf vållade honom. Verkan derat visade sig ögonblickligt, såsom han hade väntat; den satte hoI Je A.B. mr 129, 130, 132-418. 150. 13, öm IST, 158. Fe A.