0 2 RI TREA AS ORRTD BV ä AH: Vi hafva i dag glädjen omförmäla ett stort steg, som blitvit uttaget på framåtskridandets bana. Förordningen om utvidgad näringsfrihet, utfärdad under den 18 nästlidne Juni, undanrödjer med ens de tleeta hinder, inskränkningar och omgångar, genom hvilka samhället ullförene gjort ingrepp i hvars och ens naturliga rätt att sig med ärhgt arbete försörja. Med undantag af några få i förordningens 3 uppräknade näringar, hvilkas utöfning at särskilda anledningar ansetts böra fortfarande vara underkastad särskilda stadganden, äro numera, för alla andra näringar, alla föreskrifter om aflogda prof, genomgången lärotid, förvärfvandet af burskap, uttagandet af tillståndsbevis m. m. helt och hället afskafftade. För hvilken som helst välfrejdad och fullmyndig svensk man eller qvinna erfordras numera, för utöfningen af hvilket annat yrke som helst, vare sig handel, fabrik eller handtverk, och vare sig i stad eller på landet. ingen annan formalitet än en enkel anmiälan hos vederbörande myndighet, med bifogande af betyg att man eger god frejd samt råder öfver sig sjelf och sin egendom. Man har icke tilltrott sig att denna gång taga steget alldeles fullt ut och boritaga ätven dessa sista, i vår tanke till ingenting tjenande, inskränkningar. Men vi medgifva villigt, att om något offer skulle göras åt dem, som anse det nödvändigt att något slags register skall finnas å näringsidkarne, man genom ifrågavarande bestämmelser gjori det, jemförelsevis, föga betungande. De olägenheter det kan komma att medföra torde väl väsentligen blifva beroende på huru stadgandet om myndighetsbeviset kommer att uppfattas och tillämpas samt derpå i hvad mån konungens betallningshafvande i länen anse sig böra gå liberalt tillväga vid utöfningen af den dem med zifna rättigheten att indela länen i mindre områden för mottagandet af de föreskrifna anmälningarne. Vi hoppas dock, att den tidpunkt icke skall vara aftlägsen, då : man skall inse, att man lika väl kan undvara denna sista formalitet såsom vilkor tör yrkesutöfning, som de mångfaldiga andra, hvilka försvunnit först genom 18Å6 års förordningar och nu sednast genom förordningen af den 18 Juni. Ait icke något slags pröfningsrätt med deraf härflytande tidsuträgt och uttagande af tillståndsbevis vidare ifrågakommer äro emellertid redan stora och . vigtiga fördelar, hvilka bäst skattas af dem, som känna hvilka oläge heter dessa, såsom det tyckts, obetydliga formaliteter i tillämpningen medfört. Det lärer icke undfalla våra läsare, att regeringen i afseende å upphälfvandet af skilnaden mellan stad och land tagit steget fullt ut, så att det hädanefter icke finnes något hinder för näringsidkaren att välja platsen för utöfningen af sitt näringsfång varhelst han finner för sig förmånligast, utan afseende på ett större eller mindre afstånd från stad. Bestämmelserna om förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare äro väsentligen förenklade. Den förut befintliga bestämmelsen om kontrakts upprättande har blifvit ut bytt mot en bestämmelse om i två vittnens närvaro träffad öfverenskommelse. De för arbetarne nedsättande föreskrifterna om ett slags kontroll å dem genom anmälningar hos handtverksföreningar samt om anmälan hos polismyndigheten af dem, som sakna arbete, hafva helt och hållet bortfallit. Likasom i den nya lagen fråga icke längre är om förvärfvandet af mästerskap, finnes der, såsom en naturlig konseqvens, icke vidare några föreskrifter rörande gesäller. Sjelfva namnet förekommer icke ens i förattningen. Såväl mästaresom gesällinstitutionerna haiva alltså upphört att vara här i landet lagstadgade inrättningar. Den nya lagen vet icke al något annat än yrkesidkare och arbetare. Lagen gör icke heller vidare någon skilnad mellan den som vill utöfva sitt yrke med andras biträde eller den som vill arbeta eusam, med biträde af hustru och barn. Båda hafva samma enkla formalitet att uppfylla då de vilja börja utöfningen af sitt yrke, och sedermera kan den, som är i dag hvad man hitills kallat sjelfförsörjaret, i morgon sätto upp huru stor verkstad han behagar, utan att derför någon laghg formalitet är att iakttaga. Föreningar mellan näringsidkare äro medgilna, och kunna få offentlig myndighets sanktion å sina stadgar, men de äro ej, såsom hittills, af lugen föreskrilna, och den nya lagen ger dem heller icke någon officiel funktion. Ett stort framsteg och en länge efterlängtad reform ligger äfven uti bortfallandet af alla bestämmelser om de förhatliga beslagen för oloflig handel eller yrkesutöfning. Den nya lagen stadgar inga andra ansvarsbestämmelser än böter. Vi äro fullt förvissade, att den näringsfrihet, som sålunda nu kan anses hafva blifvit en verklighet i Sverge, skall lända till näringarnes och till landets utveckling och förkotran, och att förordningen af den 18 Juni 1864 skall städse blifva en heder för de män, som till den tagit initiativet, för den riksförsamling, som derom gjort