svinkreatur och hundar. Om icke genas å:gärder vidtagas till sjukdomens botunde 3 döden oundviklig. Sjukdomen vara högst et dygn, hästar och kor hafva stun dom döit inom en half timme. Fåren di otta inom nägra minuter. Mest synes der angripa hästar. Den tros uppkomma äfven utan smitta deral att hästar och andra kreatur und: en het sommar beta på fuktiga ställen in. vid kärr. Oftast insjukna kreaturen om natten, då dimman lägger sig ötver jordytan. Hos hestar och kor yttrar sig sjukdomen nästan alltid genom en svullnad på halsen, bröstet, buken im. m. I början är svullnaden endast stor som ett duiägg, men elter två timmar får den redan en knytnäfve3 storlek. Ett halit dygn härefter bli djuren matta och ögonen törlora sin glans; hästens kropp skakar som af frossa; andedrägten är tung och hastig; djuret kastar sig till marken, för att strax derpå våldsamt resa sig, derefter lägger det sig äter, för att icke mera uppstiga. Hos menniskor yppar sig sjukdomen oftast på de yttre delarue: händerna, ansigtet, halsen m. m. Först gifver den sig tillkänna genom starkt kliande, härefter sväller de; na del och midt i svullnaden visar sig en blåaktig finne af ett hampfrös storlek. Elter ett dygn torkar finnen och blir svart till färgen, och omkring den uppstå en mängd små hvita finnar, från hvilka svullnaden sprider sig åt ulla håll och blir alit större och större. Stark hutvudvärk med yrsel inialler jemte häftig feber, och döden följer snart, om icke läkarehjelp erhälles. Som vi redan nämnt insjukna menniskor pesten vanligen då de haft direkt beröring med de sjuka eller döda djuren, då de rida på smittade hästar, gifva dem biständ, nedgrälva liken eller attaga huden af de löda kreaturen. Arbetarne vid ett garfveri bli äfven smittade af en sådan hud. fven om man förtär mjölken eller köttet a ett smittadt djur angriper pesten. Skyndsamma åtgärder böra vidiagas för tt hindra pestens spridning till Finland.? sDANIESRADE UNO A