—.——— (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 14 Juli. Om också vårt kabinett står på temligen god fot med det preussiska, är det dock mycket bekymradt i artföljdsfrågan. Det vet, att ministern von Bismarek spelar under täcke med Ryssland i afseende å storhertigen Peter al Oldenburg. För att nu öra slut på de preussisk-ryska böjelserna för Oldenburg, har Österrike i en eirkulärdepesch af den 8 dennes uppmanat förbundsregerningarne att ofördröjligen pröfva äfven Augustenborgarens anspråk. Denne sistnämnde skall inom kort och utan svårighet kunna anskaffa det af Österrike b gärda materialet, och afgörandet ej blott rörande Holstein, utan äfven i afseende å Slesvig tillkommer obestridligen förbundet, såsom den ensam kompetenta myndigheten. Preussen har ej kunnat annat än ansluta sig till den österrikiska uppmaningen. Dit skall väl råka i några förlägenheter; derföre att dess diplomater redan. iklädt sig förpligtelser till Ryssland och Oldenburg, men hr von Bismarck skall tänka: om förbundet tager saken om hand och röstar för Augustenborgaren, så är Preussen qvitt sina ingångna förbindelser. En fredlig uppgörelse blir väl i alla fall af, först eft vapenstillestånd och derefter utan tvifvel fred. Detta är den allmänna öfvertygelsen här, och allt hvad vårt kabinett kan göra, för att förekomma krigets förlängning, skall det bestämdt göra. Afven å preussiska sidan tror jag man hyser samma önskan, blott med den skilnaden, att man der skramlar med sabeln mer än här. BENET RNE Ra TE Aa den aa sp