Hvad man för närvarande uti utländska lad finner om underhandlingarne mellsn Danmark och tyska stormakterna, kastar inet synnerligt ljus öfver ställningen. Man vet ej en gång riktigt, om underhandlinsarne äro öppnade af prins Hans eller geiom främmande (fransk?) bemedling. Deremot försäkras från flera håll, att Frankrike tagit saken i sin hand; att lösningen ir aftalad mellan Frankrike och Preussen; att Napoleon nu godkänner eröfringens rätt, så att Slesvig i sin helhet afstås, men att han vill skaffa Danmark gynnsamma vilkor andra afseenden (rörande krigsomkostnader och mera dylikt). Efter en annan framställning i ett bref till Börsenhalle från Wien, uppställer Frankrike två alternativer, antingen Londontraktaten eller allmän omröstning. Härigenom hoppas det att kunna bibehålla ea del af Slesvig åt Danmark, och det vill således uppträda såsom dess räddare i nödens yttersta stund. Emellertid försäkrar Pays, att Frankrike står utanför underhandlingarne, och Constitutionnel har blott det rådet åt Danmark, att söka freden, sådan den kan erhållas, samt trösta sig med sitt tappra försvar, som tillvunnit sig allmän aktning. De officiösa preussiska och österrikiska bladen förneka, att nu kan vara fråga om någon delning af Slesvig; deremot tror man ännu i Paris på linien Aabenraa—Höier, och en brefskrifvare från Wien till Börsenhalle är icke säker på, att de tyska stormakterna obetinfd skola fordra hela Slesvig intill Kongeån. Deremot synes fullständig enighet råda om omöjligheten af en personalunion (Panbudet är gjordt för sent?); man väntar väl, att Danmark skall föreslå en sådan samt att Ryssland skall understödja förslaget; och man antager att Carl Moltke på förhand haft någon kännedom om stormakternas stämning, för att kunna våga försöket. De feodala österrikarne önska, att hela Danmark måtte inträda i tyska förbundet. Rechberg är måhända icke heller deremnt, emedan det skulle vara ett prejudikat för upptagande af Ungern och Galizien, och eftessom Danmark icke skulle bli ew vasall under Preussen, såsom hertigen af Schleswig-Holstein. Deremot skal: planen möta motstånd från Preussens sida. samt från mellanstaterna, och mån erinrar-om datt för;undsdagen redan 1815 afslog ett förslag i denna syftning. Freden kommer ialla händelser att afslutas af Österrike och Preussen ensamme, utan förbundets medverkan. Pretendenterna få förlikas om sättet och domstolen, inför hvilken arfsfrågan skall af. göras, och Slesvigs upptagande i förbundet är ingalunda nödvändigt, då Preussen ha besittningar förut, som icke äro förbunds länder. Dessutom möter den svårigheten. att upptagandet ej kan ske utan enhällighet.