sätt), hvarpå de sednast tillfångatagna svenska otticerarne blifvit behandlade, skildras, för såvidt det varit möjligt, då deras bref måst underkastas censur. Den störste virtuosen i användandet at ofvannämnda taktik är dock ministerens publicistiske lifdrabant Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning, om hvilken det är bekant att den är mera ministeriel än ministrarne sjelfva och som i sin gränslösa för tjusning och hängifvenhet gått ända derhän, att han kunnat till och med förmå sig att nu, ett par år efteråt, ogilla vissa uttalanden af utrikesministern, för att derigenom kunna få tillfälle att ådagalägga att allt hvad ministrarne nu göra och icke göra innebär sjelfva höjdpunkten af riktighet och förträfflighet. Vi ha emellanåt påpekat de värsta öfverdrifterna och inkonseqvenserna i denne bäålde kämpes utflykter på detta område men i allmänhet egnat föga uppmärksamhet åt hans utgjutelser emot oss, emedan en polemik med en publicist, som har till syftemål att förfäkta personer, icke saker, måste bli föga fruktbringande och tiden bättre kan användas; han har derföre med en alltjemt tillväxande käckhet trott sig kunna ölfverösa oss med kraftord, som mer än en gång gått långt utöfver det tillständigas gräns och hvilkas tydliga syfte icke varit att inverka på någons öfvertygelse, utan att framkalla terroristiskt skrän från deras sida, som delade hans egen tendens eller tendenslösa minister-servilism. Men när vi för några dagar sedan togo oss för att något närmare päpeka det ytliga och flaxiga sätt, hvarpå denne vår samtida tager kännedom om saker, i hvilka han ger sig min af att vara en domare i sista instansen, så ropar han genast högljudt öfver otillbörlig behandling och ?rå framställning?, ehuru vi inskränkt pss till en faktisk granskning och steg för teg följt hans egna framställningar på påren. Det genmäle Göteborgs Handelstidning emnat på våra artiklar erinrar rätt lifligt om Per Degns glänsande uppträdande såom disputator i Holbergs Erasmus Monanus. För det antal af läsare, som ingening närmare känner af dessa saker och om endast flyktigt ögnar på artiklar i dyika ämnen, kan det taga sig ut som ett var, och den tvärsäkra tonen skall utan vifvel, liksom från åhörarne af Per Degns atinska rotvälska, framkalla ett beundrande: Han maaler ham min Troe Skieppen fuld !? fen hos dem, som verkligen närmare följt lessa angelägenheter och som verkligen tagit kännedom om hvad vi skrifvit, skall letta svaromål, som dels upptar hvad vi edan vederlagt, dels innebäller nya orikigheter och virrigheter, framkalla eu förndran af helt annat slag. ) Att sätta in en krigsfången officer, af hvilken man tagit hedersord, uti en brottslingsarrest med jerngaller för fönsterna, kan icke annorlunda karakteriseras. j