STOCKHOLM dena 18 Juli Preussiskt kränkande af Sverges-Norges neutralitet. Det är icke mera något enstaka fall som kan rubriceras såsom misstag?, utan detär en fortlöpande serie af förolämpningar och våldsgerningar, hvilka systematiskt bära vittne om det officiella Preussens sinnelag emot oss, om dess växande öfvermod och dess vunna öfvertygelse att man redan nu strafflöst kan behandla Sverge-Norge huru som helst. Det småaktigt kränkande och förolämpande sätt, hvarpå man behandiat de danska krigsfångar, som äro af svensk börd och de hotelser man nyligen låtit utgå, att behandla dem i likhet med mördare och stråtröfvare, utgjorde endast förelöpare till verkliga fiendtligheter. På allrasista tiden hafva svenska och norska fartyg blifvit af den väpnade preussiska styrkan behandlade på ett sätt, som ger en liten försmak af den vänskaplighet vi kunna påräkna, om och när Danmark i grund blifvit krossadt och Preussen skall spela herre i de farvatten, som omgifva sydliga delen af vårt land. FE Vi hatva nyligen omtalat, huru ett svenskt fartyg från Kalmar utanför Slesvigs kust blifvit undfägnadt med preussiska muskötsalfvor och dess kapten såsom fånge förts 6 mil till fots och varit föremål för en mängd chikaner och trakasserier. Hvarje anländande post meddelar nya exempel af samma art. En norsk skeppare har lemnat Fedrelandet nedanstående berättelse om sina öden i Fredrikshavn: Jag undertecknad, kapten OC. Nielsen, slupen ?Les trois freres? från Fredriksstad, ankom den 12 dennes på Fredrikshavns redd, och gick i land för att få mina order. Ett par timmar efter min ditkomst, anlände fienden, hvarefter jag ögonblickligZ gick ombord för att gå under segel. trax sedan jag lättat och tillsatt segel fick jag 4 skarpa gevärsskott, hvilka dock ieke träffade, hvarefter jag hissade norsk flagg och kastade ankar. Derefter kom ett bud, med helsning att om jag icke förfogade mig i land med budet, skulle man åter ekjuta skarpt på mig. Jag gick då i land, medtog mina skeppsdokumenter, hvarefter jag under bevakning fördes till svensk-norska konsulatet, der en fiendtlig general beordrade mig att qvarstanna i land till kl. 8 följande morgon, då jag erhöll order att gå ombord med löjtnant von Lorck, som skulle undersöka fartyget. Sedan detta skett, gingo vi åter i land, der jag fick order att jag kunde göra hvad jag ville, i fråga om att låta slupen ligga eller gå i hamn, men jag sjelf skulle under alla omständigheter qvarblifva i land såsom gisslan. I går afton blef jag underrättad, att jag kanske skulle få segla antingen på aftonen eller tidigt följande morgon. Kl. 10 fick jag order att jag kunde segla efter kl. 12 på natten jemte kapten Andersson från Holmestrand, som äfven var der liggande. Under mitt uppehåll i land blef jag den 13 kl. 7 på morgonen vittne till, att norska ostångfartyget Viken ankom på Fredrikshavns redd tätt under brohufvudet. Det stoppade, och då ingen båt kom ut med posten, ringde det med klockan, hvarpå fienden ögonblickligen började beskjuta det med gevärseld, hvarefter Viken genast satte maskinen i gång och styrde rätt ut från brohufvudet. Enligt fiendens utsago skulle den fått öfver 100 skott, hvaraf jag tydligt hörde att största delen träffade. För öfrigt kan jag icke upplysa, huruvida någon ombord skadades. Den 13 hissade fienden dansk flagg på brohufvudet, då ett större ängfartyg styrde in mot Fredrikshavn, men detta blef förmodligen af en mötande mindre ångbåt underrättadt om fiendens dervaro, i det den vände åt söder. Helsingör den 14 Juli 1864, C. Nielsen.? Om beskjutningen af norska postångfartyget Viken, som i onsdags afton kl. 9 anAE RF II FL mn OR