Article Image
?Ni misstager er, min kära doktor, sade Truth med sin blida röst. Profvet är redan gjordt, det vittnar emot er. Vi ha fyratioåttatusen kyrkor, som allesammans äro bygda af enskilda och hvilkas värde uppskattas til mer än etthundra millioner dollars. Vi uppföra årligen tolfhundra nya kyrkor och kapeller. Våra presters aflöning är i medeltal omkring femhundra dollars; det gör en årlig kultusbudget på tjugolyra miltioner dollars. Jag är viss på act ni bland de länder der staten bestrider kostnaderna för de religiösa kulterna ej skall finna ett enda som för detta ändamål ger ut hälften så mycket som vi). Or. saken är helt enkel: staten måste hushålla med de penningar hon tar ut af samhället, medan den enskilde finner ett nöje uti att rikta sin kyrka och ej skyr något offer. Ingenting är så frikostigt slösande som tron och friheten. Maå så vara, sade jag; men penningfrågan är ej allt; den politi frågan återstår. Att fifva den första bästa rättighet att grunda en yrka, det är detsamma som att erkänna alla slags associationer, att ge fritt spelrum åt den religiösa ärelystnaden och fanatismen, det vill säga åt de mest vilda och förrädiska passioner som verlden har att förete. Låt blott en af dessa kyrkor vinna öfverhand och bemäktiga sig själarne, och ni han genast en stat i staten. I skolen då, men för sent, inse det fel som ni begått genom att afsäga er ett skydd som är nödvändigare för staten än för kyrkan, ett skydd som 1 sjelfva verket endast är ett försvar för hennes egen öfverhöghet. Det var just hvad jag väntade att få höra! utropade puritanen, i det han som ett vildsvin åter störtade sig midt in i bataljen. Jag känner er af gammalt, herrar politici; ateisternas furste Spinoza, materialisten Hobbes och skeptikern Hume hafva längesedan förrådt för mig er hemlighet. Det är för att göra er af med den besvärliga religionen, som ni behöfven en statskyrka. Det är ej det politiska inflytandet som oroar er; det är detsamma som intet i ett fritt land; hvad ni frukten är det moraliska inflytandet. Kristendomen är till sin natur orolig, anfallande, eröfrande. Hon vill ha menniskan hel och hållen; hon vill eröfra och med sin anda genome tränga allt, samhälle som styrelse. Det är detta som lifvar oss och förskräcker er. Biskopar som inslumra i sin furstliga prakt och grannlåt, fattiga landtprester hvilkas nit man modererar och styr, en religion som hos folket inskärper lydnad, ständigt talar till det om dess pligter, men aldrig om dess rättigheter, — sådant är det ideal som utgör er förtjusning, men väcker vår afsky. I stöten frän er friheten af samma orsak, som gör henne skär för oss. Vi tro på evangelium, ni ären rädda derför. Jag är rädd för associationer, sade jag, men et för evingelium Ja, emedan associationen är den enda form hvarunder friheten är möjlig. Hvad ni önsken är en stat hvars allmakt ingenting stör och som endast har isolerade individer och stumma samveten att göra med. Det är den romerska despotismen i hela sin vederstyggliga fulhet. Vi kristna inkasta emellan staten och den enskilde, emellan styrkan och egoismen associationen, det vill säga kärleken, välgörenheten, det verkliga föreningsbandet mellan alla hjertan, det cement som håller samhällena tillhopa. För att sprida bibeln, för att utbreda det gudomliga ordet, för att upplysa själarne, för att bispringa de olyckliga. för att trösta de lidande, för att uppresa de fallna, behöfva vi hundratals associationer. tusentals föreningar. Vi vilja att ett kristet folk skall göra det goda genom alla sina medlemmars fria samverkan och ej öfverlåta ät någon en skyldighet som det ensamt kan uppfylla. Men alla dessa föreningar kunna endast ega bestånd under den förutsättning stt kyrkan, den första och vigtigaste af dem alla, är enväldig herrskarinna inom sin sfer. Det är kyrkan, som med sin frihet kyddar och betryggar alla associationer, och det är härigenom som religionen, långtifrån att vara en fara för staten, just är samhällets lif. Detta, sir, är anledningen hvarföre vi måste ha re igiös frihet; vi måste ha henne, emedan Krisus gitvit oss henne, emedan hon är alla andra Iirsheters

16 juli 1864, sida 3

Thumbnail