usel vindskammare, på andra sidan ett rymligt alats med marmorgolf och luftiga salar och hö a korridorer, bestämdt för en enda menniskas tillfälliga beqvämlighet och skamliga nöjen — patricier till sitt stånd, senator till sitt embete, men det oaktadt en vällusting, pultron, bedragare och tråssare. Kunde dessa tak ha aflyftats, kunde dessa kamrar ha blottats för de millioner nattens ögon, som tycktes betrekta dem så uppmärksamt, hvilken massa af förderf skulle icke det kejserliga Rom ha lagt i dagen! Det fanns pestböl er under dess purpur, som frätte inda intill märgen på verldens herrskarinna. Sex treppor upp under ett sluttande tak, i ett eländigt vindsrum, uppfördes en scen, hvilken, så förkastlig den var, dock var långt under det nattliga medelbeloppet af last och bedrägeri i Rom. Hemförlofvade från sin patronus, när denne icke längre hade behol af deras närvaro ech, så att säga, dagvakt, hade Damasippus och Oarses begifvit sig hem för att rusta eig till nattens bragder. Detta hem var en af de toritigaste och smutsigaste bland de många torftiga och smutsiga bostäder som funnos i den förväxta och ändå ötverbeltolkade staden. Fyra nakna väggar, sneda och vinda i följd af hettan, uppburo de lika naknuftvärbjelkar, på hvilka det nu i qvällssolen glödande taket hvilade. I ena hörnet stod en bräcklig och knarrande träsång med ett groft täcke, genom hvars remnor halmen tittade fram, och i det andra en söndrig vas af vanlig lera, men af en vacker grekisk form, halffylld med Jjumt vatten. Detta ut gjorde det enda husgerådet, med undantag af några oregelbundna hyllor, som voro fullg med salvor, pomador och den oumbärlige pimstenen, med hvilken den fashionabla ro. maren sökte undenrödja bvaxje ä