STOCEEOLM den 14 Juli I afseende på den nya danska ministerens sammansättning och de svälvande uppgifterna rörande portföljernas fördelning yttrar Fe drelandet : Så tillvida är det ju ganska likgiltigt med hvem den ena eller andra platsen besättes, då ministårens karakter i sin helhet är fullkomhigt klar. Om detta, såsom flera påstå, skall vara en minister efter H. M. konungens sinne?, så skulle man följaktligen nu känna detta sinnelag. Detta vilja vi emellertid lemna åsido och hellre uppkalla det nyfödda barnet efter hvad som kommer att utgöra dess historiska kännetecken, dess oundvikliga grafskrift och kalla det ilusio-. Aernas minister. Det är en illusion, då H. M:t konungen tror, att en sådan minister kan stödja och styrka allerhögstdensammel och hans hus?. Det är en illusion, om en sådan minister tror sig kunna skaffa en fred, hvarmed Danmark och danska folket kunna vara tjenta, och som den sjelf kunde försvara att ha gått in på. Det är en illusion om någon tror att en sådan minister! kan regera med de lagliga organerna, och att händelserna derför kunna utveckla sig på ett jemnt och fredligt sätt. Och sluthigen är det en stor och nästan obegriplig Ulusion, om andra än de, hvilkas nervsystem kommit i olag genom utståndna olyckor, glädja? sig öfverdenna ministers tillkomst; ty ivgen skall deraf njuta glädje eller tillfredsställelse. Deremot är det möjligt — vi hoppas det åtminstone — att denna minister medelbart kan vara till något gagn, om den nemligen lyckas göra dessa illusioner tydliga för hvar och en, då derigenom junuigten skulle återställas i de uppskaade sinnena och enighet uppstå mellan de splitirade krafterna. Derför se vi, hvad som komma skall, förtröstansfullt till mötes; det blir icke godt, utan ondt, men genom ondt kan det goda befrämjas.? Folkets Avis yttrar vid meddelandet af den officiella listan rörande ministårens tförelöpi a sammansättning: PElter den korta karakteristik viigår utkastade öfver den nya ministerens personal, skola vi här närmare undersöka dess politiska betydelse: men först vilja vi dock säga ett par ord om dess tillkomst, särdeles ianledning af hvad annorstädes i detta ämne varit synligt. Ett (liberalt) blad har yttrat, att den nya ministerens bildande var fullkomligt konstitutionelt, att konungen blott begagnat sin lagliga rätt. Dessa två påståenden äro icke slildeles liktydiga, och ej heller lika sanna. Den sednare är alldeles riktig. Enligt författningen kan konungen taga till miniastrar hvilka han vill, så att från den sidan finnes intet att klaga över. Bildandet at den nya ministeren är således också såtillvida konstitutionelt, d. v. 8. i öfverensstämmelse med författningen (och det konstitutionella systemet öfverhufvud), som det alldeles icke strider mot författuingens bokstaf; en annan fråga är emellertid, om det icke strider mot författningens auda, hvarom väl torde vara mer än en mening. Hvar och en, som känner det konstitutionelia systemet, måste åtminstone medgilva, att detar en märklig sak, att på on tid, då landets lagliga repre-entation är församlad, en minister auflägsnas, som alldeles otvifvelaktigt har en stor och till en del varm majoritet i representationen, samt I mnar plats för en diametralt motsatt, som visst icke kan räkna på en sådan anslutning från representationen. Nu är det väl så, att till och med under ett fullt utveckladt parlamentariskt system kan konungen vara berättigad fstundom till och med moraliskt pligtig) att söka bilda en minister, som icke har ma oritet i parlamentet, i det man då på somma gång genom upplösning af detta sednare och derpå följande nya val lemnar Jandet tillfälle att döma i saken; men detta är då under förhållanden, helt olika de nusarande:; det är först och främst, om parmentet är valdt för längesedan och ej ora kan antagas vara ett noggrannt uttryck för den allmänna meningen. Här deremot är representationen ej blott vald för fyra månader sedan, utan det är endast lika många veckor sedun nya val skedde i samma kretsar (till riksdagens Folkething), pvilka på det klaraste bevisad , att riksrådets majoritet i fullt mått åtnjöt landets förtroende. En appell till landet genom att upplösa riksrådet skulle dertö vara allJeles omotiverad. Men härtill kommer, att ander en stor del af landets ockupation af teuden, kunna nya val alldeles icke företagas, och den nya regeringen skall således bloct välja emellan att regera med ett parlament, som icke kan antagas hysa någon synnerlig lit till densamma, hvilket icke är konstitutionelt, eller att upplösa riksrådet, utan möjlighet att kunna åstadkomma ett) nytt, hoc est pröfva på att regera utan parjument, och det är sannerligen allt annat än konstitutionelt. Vända vi oss uu till de förhoppningar och bekymmer den nya ministören kan uppväcka, så mäste vi tillstå, att vi icke kunna se saken från den ljusa sida som åtskilliga af våra kolleger, med hvilka vi eljest stämma. temligen väl öfverens; och hvad särskildt en af dem angår, Dagbladet, se vi oss alldeles urståndsatta att förstå des hållning; vi frukta att det spelar ett så fint spel, att det icke lyckas lura någon annan än siu egen redaktör. Vi skulle medgitva, alt det kunde vara godt om reaktionen en Ön att kamme till styret. finge