tionella politik, som närmast föranledt kriet. Gustaf IL Adolfs land ser sig ur stånd ett rädda det olyckliga brödrariket, tröstar sig så godt det kan med att man är sig sjelf närmast och söker med resignation finna sig i att det blifvit till full evidens ådagalagdt, att det är en politisk nullitet, som genom vinkar från östan och vestan kan den ena dagen skrämmas från uppfyllandet af löften det aflagt den föregående. Och detta är den politiska moralen — det nittonde århundradet! Svenska frivilliga i danska hären. Från J. T. Borck (skarpskytt vid 9:de Stockholmskompaniet) har underrättelse ingått, att han med 3:e danska regementets andra kompani var med i den hetaste striden på Äls och nu med återstoden al nämnde kompani oskadd befinner sig på Fyen. i Vi ha förut omnänmt, att R. Wållgren: Cokarpekytt från A:de Stockholmskompaniet) blifvit fången och sårad samt inlagd på det tyska lazarettet på Gläcksborg. AF ett bref från en unnan svensk frivilig, kommendersergeanten vid 10 regementets 1:a kompani, O. Larsson, hvilken kommit oskadd ur striden, finna vi, att hr Wallgren kämpat tappert och att hans underrotMästare, en norrman, då han drog sig tillbaka, sett honom i häftigt handgemiäng med preussarne, utan att vilja ge sig. Bland sårade i föktningen vid Lundby nämnes Emil Ekström, svensk frivillig från Göteborg, hvilken erhållit et svårt skottsår i bakhulvudet. Blaod svenska frivillige officerare i danska kriget befinner sig älven, som bekant, sekundlöjtnanten CO. Sehiött. AF ett i dagarne från honom anländt bref underrättas man att hr S. lyckats oskadd komma öfver till Fyen. Från Davmork meddelas i Nerikes Allebanda: Örebro skurpskytteförenings öfverbefälhafvare, kapten at Forsell befinner sig på Fyen och var ej med i striden på Als. Sergeant Forslund vid 10:de regementet var deremot med på Als, men blef lyckligt inskeppad på ett fartyg, som för härd sjö först den I Juli anlände till Fasborg på Fyen, hvarifrån truppen troddes komma att marschera till Odensee. — bland saknade? menige, hvaröfver man tyvärr ännu icke erhållit förteckningar, nemligen Axel Ottinger, troligen från Örebro. Man vet ej omj han är bland de fångne. Redaktionen ul Göteborgs Handelstidning har från Köpenhamn empttagit ett bre, med anmodan att upplysa, det löjtnant K. Nycander, tjeustgörande vid tredje regementet i danska urmen, ieke blifvit tillfångalagen, utan befinner sig vid sitt regemente på Fyren. Om sergeant Elgström, som två gånger förut varit blesserad i detta krig, heter det i ett bref från en svensk officer i G. H. T.: Sergeant Elgström från Göteborg träffade jag den 29 Juni. Ha : hade skjutit duktigt vå preussarne, men sjelf fått ett skott i skuldran, doek var hans sär lätt och ej af större betydelse, än att han sjelf kunde nedgå till den ångbåt som afhemtade de sårade. Kalniarposten meddelar följande utdrag or ett bref från underlöjtnant Axel Palme till hans i Kalmar boende fader: om oo te och 16:de regementena (P. var avställd vid 1:o komp. af det 5:10) ) kulle betäcka reträtten. 1:a komp. ryckte senast ut. Jug tick ordres att med tfjerde delniogen tormera jägerekedja bakom en! häck struxt ofvuntör en afbränd gård. Nätt och jemt framkommen sill. häcken, sågo:t rig preussarne vå 200 aln. afständ och au började ett förlärligt kulregn. En rö! rese al fienden tvang mig att draga mig tillbaka till den brända gärden, der jug inde manskapet bakom en häck utmed ent liten äng, på andra sidan hvarom preussarne låg.o Till venster om mig var Åkerhjelm med sin delning. Vi hade just pa;krufvat bajonetierna för at tillsammans öra ett bajonettanfall, då jag, som under! hela tiden stod upprätt och gick från del-? ningens ena tygel till den audra, tick ett skott i venstra honden. Kulan skrapade mor ringoch läng-fingern samt sönder-) slog nageln och yttersta delen ar pekftingvet Såret var ej farligt men välladej; smärta och blodförlust. Vi skulle just gå på med bajonetten, då en ny kula, som; intröngde från högra sidan genom mma koppn, skrapade nutt högra knä och gick ja I venetra vaden. Ännu kunde jag rock stå upprätt en stund. men afsvimnade ädek snart. Återkommen till sansniog; befann jag mig i arbarne på 2:ne ef mina; nkdater, som buro mig till aubulanserna. Jug befallde dem pensst stadna; steg ned på warken, drog min sabel och vände, dock med vaeklavde gäng. (stötveln full af blod ij och stor emärta vid hvarje steg) tillbaka äll ivin delning, den jug wy värr fann till största delen skjuteu. Eld från tå Jat nödgade 033 huatt retirera. Något längre jbort bölle vi åter ståud omkring a timma, Vi! sjöd der 5 officrere af värt regememe,!s FAT dessa fem blivo sederinera 3 utom mig tängna). Jag började blifva allt mera matt. j Under den förtsatta reträtten tick jag ettjl skott I venstra urmbågen och kunde icke lc mera röra fin venstea arm. Nästeg samtidigt för en Kul genom min kappa echq trucklade sabelbaljan. Bokom fn häck! träffade jog återståeude delen af förstale sompaniet. Jeg föll nu of mutthet Äter grått. 2foffeeraie leda mig bort For pdrog mig deras hjelp. emedan vi AR Lt een skylle blifyvi i a ss mm