försigtighet. Tio utvalda män jemte dig, min Hippias, bjuder jag hit att supera; återstoden af truppen skall fördelas i flockar om tjugo man på de olika gator som leda till palatset. På en gitven signal skola alla skynda till den mellersta trädgärdsporten, som de skola finna öppen. Derpå böra de leda de gamla pretorianerna till anfall och taga palatset med storm, i trots af hvarje motstånd, huru förtvifladt det än må vara. Den tyska lifvakten består af envisa krabater och måste genast nedgöras, så snart man trängt in på den yttre gården. Jag skulle helst se att de inte tände eld på palatset ifall det är möjligt att undvika det; men när de ha uträttat mitt arbete, må de erna föra med sig allt hvad de kunna, det an du helsa dem.4 Hippias lade för egen del med icke ringa belåtenhet märke vid detta nya tillägg. Etter en stunds tystnad säg han tribunen fast i ansigtet och frågade: Huru vill ni att edra gäster skola vara ätrustade för den blifvande supgn? Skola vi föra med oss våra bordsknifvar?X Placidus blef alldeles blodröd i ansigtet och så åter alldeles blek. Han vände bort ögonen från Hippias, då han svarade: Det finnes få slags vapen som äro så säkra och pålitliga som det korta tveeggade svärdet. Värt lilla tappra sällskap får åtokilligt att göra inom palatset, som inte får bli något fuskverk. År det väl någon så synnerligt allvarsam sak att slå ibjäl en gammel fet gubbe? tillade han i frågande ten. Den andres ansigte antog ett uttryck af största vedervilja. Nej, sade han, jag vill inte veta af något Mord med kall blod. 5å mycken stril som ni behabar, det hör till min väg;