Detia omtalande var emellertid icke af anaan beskaffenhet än att de svenska statsmännen, derest de hade fattat sakens vigt och allvuarsamt velat inlåta sig på densamma, mycket väl kunde ha dritvit på underhandlingarnes fortsättande; det hade blott behöfts att afvisa ordendet om Holstein såsom stridande mot förbundsförslagets grundprincip. Emellertid togo de saken på ett sätt som gör det sannolikt att de till och med gerna sågo hela planen tillintetgjord och så fort som möjligt skrinlagd. ÖOaktadt de Geer och Manderström i förstone icke hade haft någonting att invända mot konung Carls steg ansågo de nu att han hade handlat inkonstitutionelt och begärde sitt afsked. En ministerkris egde således rum, såsom på annat ställe är berättadt, men den slutade med ett ministeren stannade qvar samt med utfirdandet af en cirkulärnot till svensk-norska sändebuden vid de främmande hofven, hvari sades att inga officiella underh ndlingar i skandinavisk riktning för närvarande ega. rum mellan de förenade rikena och Danmark — en förklaring som för resten var önskad af den danska konseljpresidenten för den händelse att rykte skulle komma ut och hvilken formelt är fullkomligt sann.