Fedrelandet för i tisdags innehåller följande ledande artikel: Englands förbindelse att lemna Danmark hjelp är nu störst, Sverges och Norges är näst störst. Sverge och Norge stå oss närmast i nationel slägtskap, och deras intresse i Danmarks upprätthållande är större än någon annan stats; men deras förmåga att hjelpa oss är ringare, och de ha icke efter krigets utbrott åtagit sig en diplomatisk mäklareoch beskyddareroll, såsom fallet är med England. Deras representant på konferensen har ärligt och trofast understödt de danska fullmäktige, men utan nytta, ty ingen har trott på att de skulle lemna 0ss allvarsamt bistånd. Vi våga förutsätta, att hvad som tilldragit sig mellan de förenade rikena och Danmark på de sista åren är alla våra läsare så väl bekant, att det icke behöfver uppfriskas. Vi skola derföre icke uppehålla oss vid konung Oscars uttryck, som grefve Manderström har upprepat, att Eidern är nordens gräns, eller vid dennes förklaring, att redan tyska truppers närmande till denna flod skulle hota Sverges och Norges intressen; vi skola icke heller uppehålla oss vid, hvad alla veta, att Sverge och Norge ständigt och oafbrutet rådt Danmark till den po itik, som, då den omsider blef vald, uner en förening af olyckliga omständigheter har ledt till det nuvarande kriget, utan blott beröra hvad som förefallit inom det sista årets gräns. I fjol i Juli månad tillbjöd H. M. konung Carl XV personligen Danmark ett försvarsförbund. Det blef aftaladt och alla vilkor uppgjorda mellan de dertill bemyndigade underhandlarne, grefve Hamilton och geheimerådet Hall, hvilka blott väntade på fullmakt att underteckna. nnu den 16 November, således efter konung Fredrik vII:s död och Novembherförfattningens antagande samt sedan bådadera voro kända i Stockholm, utfärdade grefve Manderström en depesoh till grefve Hamilton, hvilken slöt med försäkran, att allianceunderhandlingen skulle gå sin gång, och som efter grefve Manderströms egen sednare förklaring berättigade grefve Hamilton att tro, att han hvad dag som helst kunde vänta fullmakten till underskrift. Men i början af December drog den svensk-norska regeringen sig plötsligt tillbaka från dessa underhandlingar. Det officielt uppgifna skälet var, att det icke längre var fråga om att fråntaga Danmark Slesvig, utan om att LA ar kr Tr TR ra re a a rg a ar a a de