Hvad D. A:s uppgift, att Östgöta hypoteksförening, för att lindra det tryckande penningbehofvet, skulle hafva till lånesöande utgifvit, i stället för kontanter, föreningens obligationer till belopp af 6 millioner?, angår, så kan detta så mycket mindre vara händelsen, som Östgöta hypoteksförening, såsom delegare i Allmänna hypoteksbanken, numera är förhindrad att vidare utgifva sina obligationer. Att D. A. medgitver den penningförlägenhet, som i vissa trakter af landet är rådande, hafva sin orsak till en del i öfverspekulation på landtegendomar, är oss särles angenämt att anteckna. Aro vi en gång eniga om, att åtskilliga jordbrukares tråkade förlägenhet härflyter från öfverspekulatoner på landtegendomar, så böra vi jemväl kunna bli ense derom, att ingen lagstiftning kan bota öfverspekulatione:, utan att den eller de, som fallit offer för en rådande god mening om egend mars värde ech förvexlat pris med värde, måste bära följderna af sina misstag utan att begära att landets ekonomiska gruntivalar för deras skull skola förryckas. Band dessa sätta vi främst billiga priser på de oundgängligaste lifsförnödenheterna. Hvarje sträfvan I riktning att fördyra brödet försvagar landets kralt, och det är ren jesuitism af de stora palronerna att säga till landets befolkning: Betala oss mera för brödet och edert välstånd blir deraf större?. D. A:s uppgift, att riksbankens metalliska kassa, som enligt sista veckans rapport utgjorde rdr 15,908,000, är ibland det lägsta som någonsin varit?, saknar jemväl grund. Den 30 Juni 1843 utgjorde bankens metalliska kassa rdr 12,818,000, den 31 December samma år rdr 11,838,000, den 30 Juni 1844 rdr 11,645,000 och den 31 December 1844 rdr 13,226,000. Som man ser äro dessa siffror i medeltal nära fyra millioner mindre och detta besynnerligt nog på en tid, då landet och isynnerhet de stora patronerna hade att glädja sig åt införseltull på nästan alla lefnadsförnödenheter, t. ex. hvete 3 rdr pr tunna, ärter och råg 2rdro.s. v., hvarigenom patronerna sattes i tillfälle att af egna underhafvande, städernas befolkningar och alla andra, som icke producera spanmål, uppbära högre pris än hvartill varan bort kunna erhållas. Man torde således häraf kunna inse, att höga tullar icke äro något ogenomträngligt bröstvärnför att skydda riksbankens metalliska kassa. Hvad slutligen beträffar jemtörelsen mellan svenska riksbankens ställning och nationalbankens i Köpenhamn, så lider den af det felet, att icke alla siffror angifvas. Vi vilja nu icke ingå i någon vidlyftig sammanställning, men då enhvar känner att i Danmark finnes och behöfves en större eirkulerande sedelnumerär än . proportionsvis i Sverge är behöfligt, härleder detta sig belt enkelt från den omständigheten att svenska bankväsendet är vida mer utveckladt än det danska och att således kreditiv-, uppoch atskrifningssamt postremissvexlar här fullgöra en mängd liqvider, till hvilka i Danmark måste användas banksedlar. Vi vilja ieke bestrida att många individer och till och med vissa trakter lida af en betryckt penningställning, men vi anse att uppgifterna derom böra med all varsamhet behandlas och endast fullt konstaterade fakta offentliggöras.