Rältegångsoch Polissaker. Riksdagsmans antastande i och för hans i 3 o or sådan egenskap hållna anförande. Ett mål, hvari ansvar för dylik förbrytelse yr as, är för närvarande under handläggning vid rådbusrättens 6:te afdelning. Litteratören Ga briel Anrep, såsom bekant, utgifvare af.så kallade Adelskalendern och Svenska Adelns Attartaflor, har nemligen dit instämt riddarhusdirektören och kammarherren, frih. Carl Stephan Bennet samt riddarhussekreteraren Carl Otto Brakel, med påstående det de, som lördagen den 4 innevarande Juni uti riddarhusdirektionens sessionsrum på ett gröfre sätt Anrep förolämpat för ett af honom å riddarhuset vid eftermiddagsplenum den 2 Maj sistlidne år under då pågående riksdag hållet längre anförande, måtte derför stånda till ansvar enligt 77 riksdagsordningen, jemförd med 111 regeringsformen och 23 missgerningsbalken; hvarförutan hr Anrep hemställt, huruvida ej hans motparter kunde kännas skyldiga att göra honom offentlig afbön. Enligt den beskrifning hr Anrep vid målets företagande sistl. tisdag atgaf om det åtalade uppträdet, skulie detsamma hafva tillgått så, att hrr Bennet och Brakel den 4 dennes vid middagstiden, då hr Aurep uti ofvannimnda sessionsrum var sysselsatt med sina genealogiska anteckninar, dit gemensamt inkommit och med häftighet örebrått honom derför, att hans uti det numera tryckta pleniprotokollet för den 2 Maj sistl. år intagna anförande icke skulle öfverensstämma med hans samma dag hållna muntliga föredrag. Om ifrågavarande tryckta anförande, hvilket de för öfrigt påstått vara till stor del falskt och lögnaktigt, hade de derjemte yttrat, att det omöjligen kunnat å riddarhuset hållas, enär hr Anrep i sådant fall ovilkorhgen blifvit aflandimarskat ken medelst klubban afbruten och derefter af ridderskapet och adeln utvoterad. Desslikes hade hrr Bennet och Brakel bemött hr Anr.p med skymfliga tillmälen, i det baronen kallat honom skandalskrifvare och riddarhus sekreteraren användt uttrycken inskränkt? och oborstad. Då hr Anrep försökt försvara sig emot de sålunda framställda beskyllningarne, hade han blifvit nedtystad, synnerligast af riddarhussekreteraren, som flera gänger ropade: Tig, herre! samt för hvarje sådant utrop, med en bok, som han höll i handen, våldsamt slog i bordet framför hr Anrep. Denne, som slutligen lyckades komma till tals, hade då erinrat sina motståndare om det farliga uti att angripa en person för hans yttranden eller åtgöranden såsom riksdagsman, hvarefter de båda herrarne aflägsnat sig, sedan likväl baronen hotande yttrat, att han och Anrep vidare skulle komma att talas vid om saken. Hela uppträdet hade, efter hr Anreps uppfattning, burit prägeln af en gemensamt uppgjord plan; och ansåge han särskildt riddarhussekreterarens beteende vid ifrågavarande tillfälle så mycket hufvudlösare, som denne med sin embets-underskrift bestyrkt protökollets riktighet, derför han således vore ansvarig, och dessutom tryckningen af detsamma skett under hans öfverinseende. Af svarandena, hvilka båda voro personligen tillstädes, genmälde baron Bennet, att han bevistat det plermin då hr Anrep hållit sitt ifrågaväronde föredrag, men deruti icke kunnat förmärka något för sin person anstötligt, i hvilket fall baronen nog skulle vederbörligen och på behörigt sätt sådant bemött. Så mycket större hade derföre baronens förvåning och förargelse blifvit, då han för någon tid sedan i tryck fick läsa berörde anförande och deri fann sig förlöjligad och i öfrigt framstilid på ett sätt, som icke kunde annat än väcka anstöt och harm. Utianförandet förekommo mnemligen uttryck sådana som, att baronen vid ett tillfälle kommit upprusandes till Anrep på riddarhuset och med en väldig ed till honom framställt en fråga rörande någon i Attartaflorna intagen oriktig uppgift. äfvensom följande strofer: Till min stora glädje, men den vredgade baronens icke mindre förblutfelse, så att han studsade ett par steg tillbaka, föll det sig icke bättre, än att gencalogien hade det precist så, som det var tryckt i boken. Nu blef hr baronen för några ögonblick förstummad, men började sedan, farande hit och dit, ropa på vaktmästare och kanslister ——-—. Ett sådant språk hade efter baronens förmenande icke kunnat aflöpa utan en tillrättavisning från landtmarskalken. Då han, kort efter sålunda vunnen kännedom om innehållet af det tryckta anförandet, för riddarhussekreteraren beklagat sig öfver att något dylikt kunnat i protokollet inflyta, hade bemälde sekreterare uttryckt sin ledsnad öfver förhållandet, hvarom han dittills varit i okunnighet, enär dels Anrep sjelf skriftligen alfattat sitt yttrande och dels vid den på vanligt tt verkställda protokollsjusteringen de hållna öredragen ej upplästs, då ingen ledamot sådant äskat. Emellertid hade hr Brakel lofvat baronen att vid tillfälle i dennes närvaro förehålla hr Anrep den förseelse, hvartill han sålunda skulle gjort sig skyldig. Detta tillfälle erbjöd sig den 4 dennes vid middagstiden, då hr ÅnRR OR