Underrättelser från Danmark. Konungens budskap till riksrådet var af följande lydelse: ?Fäderneslandets hotade ställning och de utomordentliga utgifter som kriget 1rtdan har medfört och som dess fortsättande framdeles kommer att erfordra ha gjort. det nödvändigt för oss att redan nu inkalla riksrådet, för att få dess gillande till de af vå ar regering vidtagna åtgärder och dess samtycke till steg, hvarigenom de nödiga medlen kunna anskaffas. Det är icke vi som ha framkallat kriget, vi veta med oss att vi ha gjort allt hvad som stod i vår makt för alt undgå det. Vi ha blifvit öfverfallne af en öfverlägsen fiende, under föregifvande att vi icke ha uppfyllt hvad som var aftaladt åren 1851 och 1852. Före krigets utbrott vägrade man att deltaga i en konferens med de andra undertecknarne af Londontraktaten för att öfverlägga i godo. Mau inställde sig sedan man bem tigat sig största delen af halfön, men för klarede sig nu ej längre vara bunden af 1851 och 1352 års öfverenskommelser. Vi ha under vår korta regeringstid gjort den bittra erfarenheten, huru litet den tydliga rätten i våra dagar väger i Europas vägskäl, och huru öfvergifna en konung och hans trofasta folk kunna stå inför en öfvermäktig fiende. Då derföre England, understödt af alla de neutrala makter, som deltaga i konferensen, föreslog, att vi afstå allt till danska moönarkien hö land söder om Slicn-Dannevirke, beslöto vi alt göra denna för oss smärtsamma uppoltring. Men uppoffringen blef icke mottagen at de tyska makterna. Vi kunna icke uppoffra mer; vi ha med nej besvarat upp: maningen dertill, fast ölvertygade om ali vårt nej är danska folkets. Måtte Gud ända deras hjertan, som hålla Europas öde i sin hand! Mäåtte han åtminstone på något ställe låta medkänslan växa till kraftig handling !4 Landsthinget har till ordförande tills vidare valt M. P. Brunn, Folkethinget Brevendsahl.