hafva Batt bekämpa för att kunna samman träffa till en samverkan sådan som den hvilken här egt rum. Han manad dem att bibehålla fläckfri den goda anda som nu lifvade dem och att sprida de till andra då de sjelfva en gång trött nade eller af andra F hindrades att qvar stå i lederna. — BSärskildt ville han lyck önska skarpskyttarne till valet af de befäl hafvare de gifvit sig och hvilkas bekant skap han och de öfriga officerarne nu haf tillfälle att göra. Till sist bad han skarp skyttarne mottaga ett vänligt råd af en gam mal man och gammal militär, det råde nemligen, att alltid visa lydnad och upp märksamhet mot befälet, lydnad och under gifvenhet mot öfverheten. Greiven slöt med ett ?Gud bevare konunpgen och fäderneslandet, hvarpå folksången afsjöngs och et fyrfaldigt hurra dånade genom de tiita le erna. Vid kårernas afmarsch från heden medföljde flere af Nerikes regementes officerare till Halsbergs station, der öfverste Kalling var dem till mötes för att åse embarkeringen å bantåget och säga skarpskyttarne ett sista farväl. Vi omförmälde redan i går det gästfria mottagande, som Stockholms och Norrköpings skarpskyttar rönte af frih. Sprengtport på Sparreholm. I det tal, med hvilket friherren föreslog skålen för Stockholms skarpskylteförening, påpekade han hurulcdes just för närvarande man hade tillfälle att erfara, genom det våld, som öfvergår vårt brödraland Danmark, att hvarje stat, som icke är att räkna till de mäktigaste, är blottställd för öfverfall af roflystna grannar och att sådana stater alltså m vara beredda att uppbjuda alla sina krafter för att värna sin frihet och sitt oberoende. Det vore derföre glädjande, fullföljde triherren, att bevittna den anda, som gifvit upphof åt den frivilliga beväpningen. Det var dock icke så mycket beslutet att, om det gällde, offra lif och blod för fäderneslandet, som friherren ansåg vara hos skarpskyttarne förtjent af uppmärksamhet och erkännande, utan fastmera den beredvillighet hvarmed de under freden underkastade sig mödor och uppofiringar för all göra sig skickliga alt i farabs ögonblick kunna deltaga i dess försvar. Han uttalade varmt och vältaligt sina välönskningar för skarpskytterörelsens utveckling. och den här tillstädesvarande Stockholmskårens isynnerhet. Mag. Sohlman besvarade denna skål och tackade frih. Sprengtporten för det välvilliga mottagande han visade skarpskyttarne, men isynnerhet för det sält, bvarpå han nttalat sig om skarpskytterörelsen. För de män af olika samhällsklasser, som ifrat och arbetat för den frivilliga folkbeväpningen, vore det i hög grad lifvande och uppmuntrande att från sådana mäns mun som gcneral Sprengtporlens vinna ytterligare bekräftelse på de förutsättningar, från hvilka de dervid utvått. Under väldiga hurrarop dracks skålen för Pädlingen på Sparreholm?? FDR