ett sådant brott, dels att en person nys förut varit vid Norrby och sökt Faxen hvilken för tillfället arbetade vid Kunsta i Adelsön. Då nu det förut erhållna signa lementet på personen, som kommit ifrår Carlssons skuta, fullkomligt öfverensstämde rf H rifningen på den karl, hvilker sökt Paxen, begaf sig öfverkonstapeln Ce derberg till Kunsta, dit han kom kl. 12: natt, och å Faxens logie, en höskulle, an. träffade och grep den efterspanade, en fö andra resan stöld straffad person, vid namn Carl Osear Lind. Denne nekade först att ens ha känt den mördade, men under forslandet hit till staden i morse bekände han sig vara brottslingen. I närvaro af den mördades svärmoder, som rest hit för att få reda på saken, hölls i dag i poliskammaren förhör med Lind, som visat sig mycket ångerfull och nu öppet förnyade sinbekännelse samt beskref förloppet dervid. Lind, hvilken är född i Waxholm och 28 år gammal, men ovanligt spenslig efter sin ålder, fick först redogöra för sina föregående öden och berättade, att han, då han var 16 år, kom ifrån sina föräldrar och i skomakarelära här i Stockholm, deri han dock blott var i något öfver två år; att han sedan varit schåare? vid hamnarne samt för några år sedan blifvit bekant med Faxen och biträdt honom i hans yrken: att han år 1861 blef straffad för första resan stöld och året derpå för andra resan, då han undergick fyra månaders straffängelse å Långholmen; att han sedan såsom frivillig varit derstädes till d. 26 April, hvarefter han haft anställning hos ett par skeppare. Om sin bekantskap med den ihjälslagna Carlsson och om dennes dödande afgaf Lind följande, såsom det tycktes, uppriktiga bekännelse. Han, Lind, hade dagen före dådet, eller i går åtta dagar sedan, kommit till Carlsson, som låg med sin båt vid Rödbodhamnen, och anhållit om plats hos honom samt genast blifvit antagen till matros. Efter att på aftonen och följande förmiddag ha varit skepparen behjelplig vid inköp ef åtskilliga saker, dervid Lind sett Carlsson inneha penningar och äfven hört honom säga sig ha sådana att uppbära å Kungsholmen, hade de vid middagstiden afsezlat härifrån. Komna på Löfstafjärden, blefvo de oense med hvarandra, till följd deraf att Carlsson befallt Lind börja pumpa skutan, som mycket läckte, men då han vägrade det hade Carlsson, som suttit på kajuttaket, rest sig upp och gifvit Lind en örfil. Lind hade då, rusig redan vid afresan härifrån och hvilket rus han under tiden påfyllt, ögonblickligen fattat en bredvid honom på däcket liggande yxa och dermed, uppsbringande på kajuttaket, huggit Carlsson bakifrån i hufvudet, att denne, som icke märkt tilltaget, senast och utan att yttra ett ord, fallit baklänses på taket af kajutan, derifrån Lind vältat hans kropp i sjön och kastat yxan efter. Han hade sedan gått ned i kajutan och ur den i ett skrin förvarade plånboken tagit penningarne, till ett belopp af 120 å 130 rdr, jemte ett på bordet liggande fickur af ilfver, hvarefter han kastat ankar och, på örut omnämndt sätt, begifvit sig i land. Att ha förut påtänkt att mörda och råna, örnekade Lind på det enträgnaste, utan förslarade han attendastfhans svåra lynne, då nan fått bränvin, varit orsaken till misszerningen. Klockan hade Lind kastat i sjön rid Drottningholmsbron, deröfver han tagit gen, då han gick ifrån Nockeby; och nningarne, hvaraf han vid häktandet enlast hade något öfver 2 rdr i behåll, sade lan sig ha förstört under drifvandet omring på Svartsjölandsöarne, dels på bränin, som han, för att döfva sitt samvete, ycket supit, dels på inköp af åtskilligt, varibland förklädstyger och dylikt för 20 dr af en kringvandrande dalkulla, hvilka aker han sedan bortgifvit till personer, hos wilka han fått husrum. Lind trodde sig unna utvisa stället, er han kastat skeparen i sjön, hvar? re öfverkonstapeln Tjelnder fick ord — att, medtagande Lind, il fton dit utr —. för att få rätt på den döadeg lik. . ndersökningen om denna hemka til vgelse kommer att om måndag OFTA i attes z 23 Mlalagavatnnudaretå ata noe