STOCKEOLM ten 18 Juni. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 11 Juni. Ryssland har åter spelat ut ett af sina. diplomatiska kort. Sedan hr von Brunnow. under. en af de första konferenssessionerna argjutit tårar öfver Londontraktaten, som är hans verk, öfverraskade han konferensen den 2 Juni med uppläsning af en statshandling, genom hvilken Rysslands förmenta rät-. tigheter till Holstein öfverlåtas på storhertigen åf Oldenburg. Dessa rättigheter ha, såsom bekant är, blifvit lika mycket bestridda i Tyskland och i Danmark, ja, förklarats ogiltiga, och icke heller storhertigens af Oldenburg kandidatur har synnerligen fallit i smaken på någondera sidan om Kongeån. Storhertigen sjelf har i dennasak spelat ett ganska tvetydigt spel, som gör hans berömda liberalism föga heder. Till en början lät han öfverallt försäkra, att han icke skulle motarbeta de tyska sträfvandena genom att göra sina anspråk på den gottorpska delen af Holstein gällande. Men då det blef allvar af och de ryska lockelserna ankommo, fick storhertigen tydligen appetit. Nu figurerar han bland kandidaterna, konkurrerar med Augustenborgaren, skall besöka kejsaren af Ryssland i Kissingen och håller till godo med grefve Rechbergs protektion. Om detta skall förhjelpa honom till en hertighatt i norden, är ännu mycket tvifvelaktigt. Ett rykte går, att Ryssland blott skuffar fram hertigen, för att undanskjuta hertig Fredrik, men i sjelfva verket långt. mera tänker på den helt och hållet förryskade Prins Peter af Oldenburg, storhertigens kusin, hvilken såsom kejserlig rysk infanterigeneral är fästad vid kejsar Ålexander, är ordförande i riksrådets departement för civiloch kyrkoärenden samt dessutom hos sig förenar funktionerna af senator, chef för en afdelning i det hemliga kansliet m.m. Man lär härvid i Petersburg spekulera på ett tronombyte i Köpenhamn, hvilket då, i fall det går efter de ryska beräkningarne, icke skulle komma den skandinaviska unionen, utan kombinationen af en rysk vasallstat till godo. Man vill nemligen då upprätta en dansk helstat under Oldenburgaren, hvilken naturligtvis helt och hållet skulle bli beroende af Ryssland. För detta ändamål skulle storhertigen af Oldenburg, på hvilken Ryssland öfverlåtit sina förmenta rättighetår i Holstein, i sin ordning afstå dessa åtsin kusin, prins Peter, hvilken likväl då såsom nomimel suverän i sjelfva verket skulle regera såsom rysk prefekt öfver såväl SchleswigHolstein som Danmark! Storhertigen af Oldenburg skulle få: ersättning genom en förstoring af hans Eutinska enclave eller genom Lauenburg. Sechackrandet med länder efter kongressens i Wien förebild skulle dermed åter vara satt i gång, och Ryssland, den ridderlige kämpen för Londonprotokollet, skulle draga synnerlig vinst häraf! Under hela gången af den dansk-tyska striden har Ryssland framför allt varit mån om, att jemvigten på Östersjön icke skall förändras. Men kabinettet i Petersburg har naturligtvis ingenting att invända mot, att denna jemvigt undergår en genomgripande modifikation till Rysslands förmån. Ryssland skulle då vara tillräckligt godtgjordt för sin sjömakts förlamande efter Krimkriget. uruvida denna fint anlagda plan skall lyckas, skall snart visa sig. England och Frankrike skola svårligen med tystnad åse dess förverkligande. Kejsarens af Ryssland sammankomster med de öfriga suveränerna i norra Tyskland under sommaren ha jemte andra försök till närmande utan tvifvel till ändamål att göra propaganda för den ryska helstatsidn i ofvannämnda form; men dessa rendezvouser bli ej obemärkta i Paris. — Kejsar Alexander skall i dag, efter en dags uppehåll vid det preussiska hofvet, reså från Berlin till Kissingen, der han kommer att få besök af kejsaren afÖsterrike och grefve Rechberg. Kejsar Frans Josef ämnar med sin minister äfven besöka konungen af Preussen i Carlsbad. Man påminnes om samtalen i Teplitz mellan kejsaren af Österrike och den dåvarande prinsen-regenten den 25 Juli 1860, samt om de tre furstarnes möte i Warsehau den 22—26 Okt. 1860. Det sista isynnerhet ådrog sig i hög grad den allmänna uppmärksamheten. Furst Gortschakoff förhöll sig tillbakadraget och förordade isynnerhet i den italienska frågan den största. moderation. Men man lekte dock helig allians och roade sig med anti-franska demonstrationer. Plötsligt ankom en adjutant från kejsar Napoleon till Warschau med ett bref till kejsar Alexander, hvari det sades, att om Österrike hölle sig på defensiven och anfölls af Sardinien, skulle Frankrike icke intervenera; men om l: till och med vid ett italienskt anfall Tyskland komme Österrike till hjelp, skulle Frankrike börja krig mot Tyskland. Ett i 1860 års franska gula bok? aftryckt memorandum af Thouvenel af den 25 Sept. 1860, hvilket aflemnades i Petersburg, hade . redan i mera diplomatisk form förberedt härpå och dessutom. förklarat, att någon !. fråga icke vidare kände bli om, att Italien förvärfvade sig Lombardiet. Genom det napoleonska brefvets ankomst till Warschau på hösten 1860 sprängdes kongressen. Det påstods då att Gorfschakoff, som på den tiden rörde sig helt och håHet på franska farvatten, hade beställt kejsar Napoleons bref. Sedermera har ett större närmande mellan de tre hofven egt rum, isynnerhet till följd af den polska insurrektionens kufvande. Men huruvida icke Frankrike åter har en öfverraskning i beredskap, får man med tiden se. ; IAN. —