med Breckenridges kår. Rebellerna hadeli ytterligare vågat två anfall, nemligen denl: 30 och 31 Maj, men blifvit segerrikt tillbakaslagne. Uti den förut omnämnda träff-1 ningen den 28 Maj, vid Dallas, hade Sher-( man förlorat 300, men rebellerna 2500 man. 1 När Sherman den 31 Maj afslagit ännu etti anfall, hade han anländt till jernbanan vidl: Mnazietta, målet för hans operation. l ; 1 Hvad är att göra? När våldet med sin jernspira beherrskars anningen icke mera fö; lande, när rättvisan är allt på jorden, nä mår att göra sig bannlyst från de mäktigas rådkamrar, der4 länder och folk utskiftas såsom lättfångna! byten åt usurpatörerna för dagen, åt dem,s som ega panna att öppet och oförsynt röfva 1 hvad röfvas kan, — då framställer sig sjelf-! mant den frågan för alla dem, som antingen redan äro eller snart vänta att blifva det: råa våldets offer: Ilvad är att göra? Denna fråga, som rör sig på djupet af! alla förtryckta nationers bröst och bäfvande söker efter ett svar, har snart ett århundrade lefvat på det olyckliga Polens läppar4 och lefver der än i dag. a Samma fråga upprepar i närvarande ögon1 blick det af öfvermakten kränkta och hå t nade, dock ieke ännu tillintetgjorda Dan-s mark, som i sista timman fåfängt spanarl efter en vän till hjelpare i sin nöd. i Och samma fråga skall en gång, kanske l shart nog, framställas af Sverge, vårt eget!! q 0 i 1 S S 1 1 fosterland, som nu i sin kortsynta sjelftillräcklighet, om icke med kall blod, dock blott med ljumma välgångsönskningar och under i fullkomlig passivitet åser en broders kamp s på lif och död, utan att så mycket som höja ett finger till hans räddning. Hvad har Polen svarat på denna fråga? Det har oupphörligt kämpat och lidit. Det har förblödt ur tusen sår, men det har aldrig tröttnat att strida för sin rättvisa sak. Det har kämpat ännu, då döden utgjorde segerne enda byte, då en ärofull plats bland de på slagfältet fallne var allt som kundell vinnas, som kunde eröfras. Ettårhundrade af strid och marter, utan tröst, utan Jjus-r ning, utan hopp... nej! icke utan hopp, 1 men utan utsigt till en snar lindring i ett rysligt närvarande... detta kan synas och är älven i sjelfva verket ett förfärligt öde, c men är dock icke ännu förtviflan sjelf! Först! ( (0 ma då ett folk förloradt, för alltid räddningslöst förloradt, när det förtviflar om sin egen tillvaro, när det öfverger sig sjelft. Polen har aldrig gjort detta — och derföre skallle det komma att lefva, trots Rysslands van-j sinniga dröm om ett herravälde utan ända. I Hvad svarar Danmark i denna stund på lt samma fråga? — De fallna hjeltarne framför r Dyppels skansar hafva redan afgilvit det svar, det enda svar som borde ges; och dens lågande fosterlandskärlek, det uppoffrandel nit, det okufvade mod, som nu rör sig i hela v danska folkets hjerta, är en borgen för, atte detta svar icke skall blifva något annat här v danefter, än hittills. Hvad skall Sverge, hvad skola vi sjelfva t svara, när vår stund en gång kommer? j Äro vi i besittning af den tillförsigt, det!h mod, som är af nöden för att kunna möta t en stundande fara? n Hafva vi så uppgjort vår räkning oss in-g bördes emellan och med våra bröder, att vill utan mörka aningar kunna gå stridens vex-d lande och okända skiften till mötes? f Finnes det framför allt hos oss den kraft, å den enighet och den sammanhållning, hvar-d förutan ingen seger står att vinna, ingen räddning är möjlig? d Betraktelsefulla och vigtiga spörjsmåli en v tid som denna, då folkens öden mer än nåv gonsin synas hvila på spetsen af de mäktiN n gas svärd, då ett lömskt öfverfall eller ett öppet våldsdåd icke längre är en rättsfråga, hvaröfver hela Europa harmas och som leder t till en skyndsam och allvarlig beifran frånd alla opartiska och neutrala makters sida, Ib utan företrädesvis blott en tidsfråga, hvarsI lösning beror af tillfällets gunst och af för2 mågan alt begagna andras osämja till red-f skap för sin egen vinningslystnad. d Dessa spörjsmål, som tränga sig på ossd allt mera för hvarje dag som flyr, äro afn beskaffenhet att de mäste besvaras. Och e kunna de icke besvaras på ett tillfredsstäl-n lande sätt — vet då oss och vår framtid!!g Må hvarje sann fosterlandsvän, hvarje red-t: lig svensk, så inom som utom sig sjell fori ska erter ett fullt tillförlitligt, ett fulit san-f ningsenligt svar på des ågor. Säsom au detta svar utfaller, så kommer ock vårt slun-t dande öde att gestalta sig. : d Det må utfalla huru som helst — fullkom-n ligt hopplöst kan det icke blifva. Tack vares den friskare vind, som under de sednarelr åren börjat spela genom Sverges fjell och!f dalar, hår icke så litet uf den dåsighet bör-1 jat blåsa bort, som lik en tryckande maran länge hämmat hvarje friare lifsyttring hos i vårt af naturen rikt begåfvade folk. Enl förkänsla af stundande skickelsedigra dagar 1: Lar gripit nationen i sjelfva dess hjertrot: 1 och trots den fega eller lata lojhetens belö skärmelser, fördomarnes tyranni och ett illa t wmaskeradt motstånd från alla deras sida, !h som j hvarje ny kraftansträngning se enih fara för det bestående gamla, har national-d beväpningsidn för hvarje dug vunnit allt! g flera proselyter och gripit omkring nålg ett sätt, söm berättigar till de stö för-1 a hoppningar. t På ett energiskt och skyndsamt realise-g rande af denna id beror ock numera obe-le stridligen vårt framtida sjelfbestånd. Vårl( största fara har hittills icke legat så mycket a uti sjelfva ringheten, uti sjelfva underläg-lu senheten af vårt nationalförsvar, som fast mera uti den förderfliga tron att vi haft ett!s sådant försvar, både inre och yttre, att trygga oss vid uti vådliga ögonblick. Denna vantro som, hvad beträffar det inre försvaret, vår otillräckliga, indelta arme, sellan gifvit vika för en sundare öfvertygelse, fort lefver ännu i icke ringa grad i afseende på det yttre, som på grund af Novemberirpitaten förmenas skola komma osa till dej från vestmakternas sida vid första tillstymmelse till en verklig fara. Det ör hög tid att man på fullt allvar börjar bekämpa denna olyckliga villa, som xedan åstadkommit mveket nandt och elkuälle kunna föra Jså 9 mv a — oh TD Pr