GLADIATORERNE.) TAPLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAR AR WHYTE MELVILLE. Hvem kunde väl med så mycken färdigaet som Myrrhina tillaga salvor, parfymer eller pomador, som reparerade de skador klimatet åstadkom eller utplånade de märken som förströelserna lemnade efter sig? Hvem kunde väl med henne jemföra sig i sömnad; hvem hade väl en så tin smak som hon uti att välja färger ; hvem kunde väl med ens hälften så mycken unggrannhet, enkelhet och tekt meddela eu bud eller aflemuva ett bref? Kort sagdt, hvem var väl så qvick som hon med borste, krusjern, nål, hand, öga eller tunga? Iutrigen var hennes litselement, Au ljuga för sin berrskarinnas räkning syntes henne lika naturligt som att göra det för sin egen. Den som ville förvärfva Valeriss gunst må ste börja med att muta hennes kammarjungfru: men mången romersk sprätt hade redan upptäckt att denna kungsväs till iramg var lika besvärlig som dyr och älven kunde leda till onåd och uedd vi; gunska derlag. Då Myrrhina tog puderdoson från en ei fl.ekorna, för att strö guldsioit i Valeria hus, stannade hennes blick vid Flecidus gåfva, som låg vårdslöst bortslängd vid hennes fötter, skrinet öppet, och juvelerna kringströdda på golvet. Kammarjungfrun var icke så helt och hållet utan samvete, rv Re ÅA. B. nur 129, 130 och 188