STOCEEOLM döen 11 Juni Engelska tidningen Spectator yttrar om planen till Slesvigs delning, att den synes ha en viss antaglighet till och med från Danmarks sida, och är vida att föredraga framför en personalunion, som skulle kosta riket ett större område än det genom delningen kommer att mista. ?Det skulle deri zenom beirias ifrån tyska förbundets inflyaude och faran för ett totalt underku!frande, och ehuruväl det skulle sålunda medelst våld mista hvad som det med all rätt ger, skulle det likväl få behålla återstoden fri från alla anfall. med en nations odelade, okränkbars rätt. Det kunde fortsätta sitt get politisäa lif såsom en medlem af Skandinavien, utan den ringaste gemenskap med Tyskland, fritt ifrån främmande inflytelse, med sin egen plats i verlden, som åtminstone ej längre kunde med något sken af laglighet antastas, och det kunde ännuji komma att intaga en hedrande rang ibland Europas stater?. Men deuna lösning af frågan finner bladet alldeles otillfredsställande för Buropa. Genom att antaga denna lösning endossera de neutrala makterna och förklara såsom politiskt lagligt det första uppenbara statsröiveri, som blifvit försökt alltsedan 1815. Sönderrifvandet af en utaf röfrarne sjelfva ingången traktat, endast och allenast på grund af den starkares rätt och det dermed förenade våldsamma angreppet är från de tyska makternas sida ingenting mer eller mindre ön en eröfringshandling och användandet af en regel, som i morgon kunde öras gällande emot Lombardiet eller Holand eller Schweiz eller det nordliga Turkiet eller Helgoland eller Elsas — som hotar. hvarje liten stat med tillintetgörelse, och väcker hos hvarje stor stat en af räddhåga och lystnad blandad känsla. Man kant. ex. snvända denna regel på Holland. Förbundsdagen kan göra anspråk på Luxemburg med samma skäl som på Holstein och besätta Limburg under samma förevändning som Slesvig, eröfra det egentliga Holl:nd och sålunda fordra hvilken provins som heist, hvilken Tyskland af maritima skäl önskar komma i besittning af. Det äricke möjligt att förhindra detta, såframt ej Frankrike och England göra hvad de under alldeles likartade omständigheter nu vägra att göra. De 1 saken icke intresserade makter vägra de facto icke blott att stäfja de intresserades eröfringslust — som utgör det verkliga syftet med den 8. k. maktens jemvigt — utan becräfta genom en enropeisk öfverenskommelse ett våldsamt röfveri. Utan att taga i betraktande moraliska bevekelsegrunder, blir det ingen ånda på de förvecklingar. som komma att framkallas af ett sådant prejudskat, eller, rättare sagdt, det blir ett äkert slut derpå: ett krig för rättvisans kull, dubbelt större, kostsammare och farligare än det vi nu så itrigt söka undvika genom att uppoffra vår värdighet, våra rundsatser och våra bundslörvandter. Ifall kl kulle bli slutet på konferensen, så yskland vara tillfredsstäldt och Danmark med resignation iinna sig deruti; men Englond skulle då göra bäst i alt kalla en minister tll ansvar för att han beröfvut landet aktning, politik och bundsförvandter. En i Danmarks intresse i fem mänuder förd engelsk politik, som började med att råda det ali utrymma elt herugdöme, slutar med att tvinga det att afstå hälften af ett annat och att skänka bort det tredje? Kan vä England finna sig uti att hafva nedsjunkit t;ll en sådan ställning? Torybladet ?Stundard? bereder Danmark på alt den europeiska konferensen, som har sammanträdt på lord Russells förslag och under hans ledning, skall leda till de al drasorgligaste resultater för detsanima. Det yska törslaget om att dela Slesvig medelst ea linie som utgar från Dyppel, säger Stan. dard, har våra ministrar mottagit ad refeferendum, och derest parlamentet och Iun det fortfara att visa en så skamlig slöhet som händelsen har varit sedan det blef bekant att lingland sjelf föreslår Danmarks niplundring, skall lord Russell antaga det tyska förlaget, beskylla Danmark för otacksamhet dereet det nekar att gå in derpå och hota att lemna det helt och hållet isticket. Man må hoppas att danska regeringen skall vara nog klok att icke antaga det tyska förslaget, till och med om England sök genom hotelser tvinga det dertill. Den de Jen af Slesvig, som erbjudes Danmark, är det rakt icke mödan värdt att hafva; den har inga försvarbara gränser, ja det tinns icke ens nägun tydlig grö slime för den. Den enda delning Danmark kan oå in på, derest det i siu förtviflan och harm öfver Englands förräderi skulle besluta sig till eftergift, är Dannevirke och Slien. Härigenom skulle den dansk-talande befolkningen i Slesvig förblifva dunsk. Vi hoppas att dess representanter skola afgå ur konferensen derest det icke erhåller Slie-linien. Det skulle vara vida bättre att låta de tyska makterna behälla hela Slesvig ut n attgodkänna det, än att mottaga en så liten del af det stulna landet på det vilkoret, att allt anspråk på besittningen af det öfriga uppgilves. Af hvad I skulle Danmark fråga efter Europus eller Englands åsigt? Times hotar det med att det genom sin halsstarrighet lätt skulle kunna förspilla Eaglands sympati. Huru dyr har icke denna sympati blifvit för det lilla tappra folket! Den nar stegrat Tysklands hat och berötvat Danmark Frankrikes beskydd. Och hvad har don inhringat ät dot? Ka usel allmasn Si