heten för Rysslands hotelser med det fula namnet: vstattorparpolitik? Jag: Men, kära hjertandes, om man icke längre kan som besutten karl hålla sig qvar på eget hemman, hvarför icke då göra en dygd af nödvändigheten och godvilligt fiona sig i en stattorpares visserligen mindre lysande vilkor? Hvarför spilla blod och offra det kära guldet på ett hopplöst spjernande emot udden ? Ad heece Forbesius nihil... Ty jag räknar icke som svar på tal, att han reciterade följande dumma verser, dem han förmodligen nat af Heine, som jag vet är en af hans favoritförfattare: Dass ich bequem verbluten kann, Gebt mir cin edles, weites Feld! O, lasst mich nicht ersticken hier In dieser engen Krämerwelt! O, dass ich grosse Laster säl, Verbrechen, Dlutig, kolossal. Nur diese satte Tugend nicht Und zahlungsfähige Moral !? Jag: Du kan väl emellertid icke neka, att ra officiösa tidningars försvar för vår regerings politik .. Ilan: ?Försvar! När, i Afrika, konungen i Dafur rider ut oftentligt, låter han en. Jakej springa förut och ropa oupphörli här bufleln, alkomlingen af en bufiel, tjuren bland tjurar, alla andra äro oxar, och denne allena är den rätte buffeln ! — så ock, bara vär politik tar ett steg (naturligtvis alltid tillbaka), utskickas en pancgyrist för att qväda den politiske ?buftelns? lof. Och detta skall kallas svar! Men så är det: hos de blinde är den enögde kung. Den beprisade politiska visheten måtte besticka sig deruti, att man trott sig i historien finna, att svenska folket är en katt, som kan falla från hvilken höjd som helst och dock aldrig bryta halsen gf sig, och dock alltid komma ned på fötterna. Derföre, tycker man, kan svenska folket gerna läta sig så småningom trängas intill branten och ramla ner, ty det behöfver bara sträcka litet på benen, så mår det lika bra igen. Försvar! Sannerligen, om jag kunde tro, att ett sådant faktum existerar, som det för hvilket man begär att vi skola tacka Gud?, så. Men jag kan icke tro det. Vår regering mäste känna sin egen ställning och sitt folks innersta tankar och känslor för väl, för att något sådant skulle vara möjligt. En hotelse från en främmande makt, och från den makten, skulle kunna förmå en svensk regering till den inkonseqvensen att lemna moraliska förbindelser ouppfyllda och våra egna dyrbaraste intressen? komplett i sticket! Omöjligt. Hvilken orsak som helst, blott icke denna! Hvad skulle Ryssland säga, om eu dess bundsförvandt bleive angripen af en tredje makt, och Sverge hotade Ryssland med krig, om det hjelpte bundsförvandten . 7 Jag: Nå, men det är ju stor skilnad . Han: Hvilken skilnad? Står då Ry ssland i annat förhållande till Sverge, än Sverge till Ryssland? Vågar man tänka ut en sådan tanke? Och om man gör det, blir då den politik, som ledes af en sådan tanke något annat än stattorparpolitik. Du ryser för det härda ordet, men tyckes sreceptera saken. Jag vill icke inlåta mig på den frågon, huruvida Ryssland. vid det tillfället då hotelsen gjordes, var i tillfälle att upp: fylla den, och huruvida ej, om Sverge då hade följt en manlig politik, de svårigheter, med hvilka Ryssland hade att brottas, skulle blifvit fördubblade. Men det vet jag, att de, som icke förblindas eller vilja förblindas al stolt ton och okontrollerade siffror, misstänka, att de öfrermodiga hotelerna oftast äro blotta skrämskott och föränningar, om sakerna ännu äro såsom de varit hafva. Ryssland vet med sig, att det inom det curopeiska statsförbundet är en främling, att det endast kan stödja sig på bajonetternas rätt och utt det derlöre oupphörligen måste röra på dem och tala om dem. Och Europa vet, att på det hållet aldrig kan blifva fråga om någon annan gräns för eröfringslystnaden, än omöjligheten, om ingen längre säkerhet, än nödvän: digheten bjuder fred, om ingen garanti uti välvilja eller tacksamhet eller nägra känslor, utom känslan af de för ögonblicket oöfvervinnerliga hindren för lustens tilllfredsstä lande. Den som tror sig kunna vinna någon varaktig trygghet från Rysslands sida. genom fjenster eller eftergifve uhet, bar illa läst historien. Den lärer oss, att Ryssland af ett slags naturnödvändighet drifves fram på sin bana, tills denna en gång är slut. Detta mäste äfven vår regering veta, och framför allt måste hon veta, att åt det hållet ligoer den ömmaste punkten af den svenska nationalkänslan, en så öm punkt, att misslanken om den ringaste mi ktning mot denna känsla vore nog alt utplåna den i allt annat förvärfvade största sympati. Se der hvarför jag icke tror, att vår regerings volitik skulle låtit imponera på sig al ry ska I w0otelser. Nu var det jag som fann mig öfverflyglad. Deeidement, han är mig öfverlägsen i dialektiken. Men nu har jag laddat mig med nya argumenter och skall till lördagen erbjuda honom en ny dust, då jag tänker slå honom i halsen med en rysk invasionskår? och några andra kraftskäl. Fåse hur det bekommer honom. I Håkan Röde. MRATG LUVA P2 ABOA Underrättelser från Danmark. De underrättelser, som från konferensen nätt hertigdömet Slesvig, ha framkallat stor örskräckelse bland tyskarne och rubbat ron både på Schleswig-Holsteins? slutliga seger och pretendentens briljanta utsiger. Flensb. Tagebl., som närmast representerar agitationspartiets stämning i Flensurg, är i hög grad nedslaget: tidningen yttrar, att hvarje ärlig echleswigholsteinare måste rysa vid tanken ä, alt den föreslagna delningen al Sles hunde blifva ill ve rklighet. Den tröstar dock tillika sina äsare med, att linien i hvurje fall skall o skulle komma alt gå norr om Fleusburg: