ganismen, inskränker sig till att iakttaga dess verkan på gommen och strupen. De tropiska trakterna äro mycket gyn nade i afseende å frambringandet af socker: och kafie, i det naturen verkställer störs delen af processen och öiverlåter litet ö arbetet. Men hvem har fördelen af denna naturens gifmildhet? Det är icke dtrakter, der produktionen sker, ty konkurrensen gör att de få betalning endast för arbetet, utan det är menskligheten som vinner derpå, ty resultatet af denna gilmildhet kallas godt pris, och detta kommer alla menniskor till godo. Ma man tänka på en tempererad zon, der stenkol och jern ligga alldeles vid jordens yta, så att man blott behöfver bocka s för att taga upp dem. Jag medgifver, att invånarne här i början skola ha fördel af dessa gynnsamma förhållanden, men konkurkurrensen skall snart blanda sig deri, och priset på stenkol och jern skall falla, till d alla bli i stånd att sätta sig i besitinin naturens gålvor för intet, så alt det me liga arbetet ensamt lönas i öfverensstämmelse med den allmänna vinsten. Det är således så väl naturens gifmildhet som de vid produktionen använda förbättringarne, som antingen äro eller under konkurrensens lag oupphörligt sträfva att bli förbrukarnes, massornas, mensklighetens gemensamma arfvedel, som skänkes dem för intet. De länder, som icke ega dessa fördelar, ha allt att vinna genom att omsätta sina varor med de länder, som ege dem, ty omsättningen sker mellan summan af arhetet utan afseende på den naturliga nytta, som produkterna innehålla, och det är ju de mest gynnade länderna, som ha nedlagt den största mängden af den naturliga nytfan i en gifven produkt. Dessa länders produkter bli mindre dyrt betalta, ty de representera mindre arbete; de kunna fås för bättre pris, och om hela naturens gifmildhet leder till godt pris, så är det icke det producerande landet, utan det förbrukande, som har fördelen deraf. Man skall häraf finna, huru orimligt det förbrukande landet handlar, då det tillbakavisar produkten, derför att den kan fås för godt pris; det är detsamma som att säga: Jag vill icke ha något af det som naturen gifver. I fordren af mig en ansträngning lik två för att gifva mig en produkt, som jag icke kan åstadkomma utan genom en ansträngning, som är Nik fyra. kunnen göra det, ty naturen hos er gör haltva arbetet; jag alfvisar ert tillbud och väntar till dess ert klimat blifvit råare och tvingar er att begära en större ansträngning af mig; jog skall då kunna handla med er på lika fot. af