STOCEHOLM don 9 Juni. Times berömmer de danska konferensmedlemmarne för deras flit, höflighet, ögonekenligen goda vilja och redliga afsigter, och tidningen försäkrar verlden att dessa herrar icke äro vållande till att konferensmötet den 2 dennes icke fört freden närmare. Men Times är mycket missnöjd med de krigförande makternas regeringar, derföre alt de icke följa deras representanters förslag och försonliga råd, utan betrakta dem såsom blotta delegerade. Efter dessa dels intetsägande, dels meningslösa anmärkningar kommer Times slutligen till det, för hvilket artikeln egentligen är skrifven. Ingen regering? — säger bladet — synes i så hög grad hafva bundit sina fullmäktige som den danska. Det har varit omöjligt för hrr Quaade och Krieger att göra annat än omförmäla huru ministrarne kunna vilja hafva det, och i öfverensstämmelse med deras beslut förkasta ett bemedlingsförslag af den beskaffenhet som framkom vid konferensens sammanträde den 25 Maj? De neutrala makterna göra emellertid sitt yttersta för alt få en öfverenskommelse till stånd, och Times vill derföre icke uppgifva hop pet om, att sammanträdet den 7 kan leda till ett fredligt resultat, isynnerhet som alla parter böra finna sig tillfreds med Slesvigs delning. Riktigheten af detta sista påstående söker Times ådagalägga genom några betraktelser, i hvilka bland annat yt ras, att Frankrike skall uppbjuda hela sitt inflytande för att genomdrifva delningsförslaget. Blott Danmarks motsträfvighet bekymrar Times. ?Hvad Danmark angår?, heter det, ?så må det vara dess regerings sak att öfverväga, om landet kan hafva fördel af att ännu en gång inläta sig på en strid, till hvilken utmaningen, enligt hvad hela Europa skall veta, då skulle vara utgången från Danmark, och i hvilken det följaktligen kan komma att sakna den sympati, som hittills kommit det till del, Danska Dagbladet anmärker med ganska mycket fog, att den sista tiraden är ytterst kuriös, då man erinrar gig hvad den nämnda sympatien agnat Danmark. Den har också, fullföljer Dagbladet, väckt löje både i Frankrike och Tyskland: men för danskarne har det faktum, att Times hotar danska regeringen, tyvärr en mycket allvarlig betydelse. Englands politik har, såsom bekant är, bestått uti att drifva Danmark från eftergift till eftergift, utan att britiska regeringen till gengäld derför gjort det allruringaste och utan att den någonsin förklarat någon efter: gill vara det sista offret som skulle bringas. Deremot har England beständigt, när Danmark dragit sig för attgåin på de samvetslösa fordringar, som den otrogna bundsförvandten framställde till detsamma, bittert beklagat sig öfver danska regeringens halsstarrighet, blindhet, orimlighet, beroende al köpenhamnsk pöbel o. 8. v., och när detsamma förnyas under de nuvarande förhandlingarne om Slesvigs delning, är olyckligt vis för handen den allra största fara, all lord Russell äfven vid detta tillfälle skall följa det skamliga system, som mer än Tysk. lands anfall fört Dänmark till aforundens rand. I fall danska regeringen genom hotelser, lockande anbud och spetsfundiga löf. ten låter förmå sig att antaga Englands förelog, om att lägga Sli-linien till grund för delningen, är det den allra största fara, att lord Russell ögonblickligen låter det falla och i stället väljer den tyska delningslinien, till hvilken han då skall söka att framtvinga Daumarks sumtycke genom alla de medel, som stå honom till buds.? ————— LL ?