GLADIATORERNE.) TAPLOR UR LIPVET BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAR AF WHYTE MELVILLE. Öfvers. från engelskan af C. J. Backman. En manipel af deu kohort som kommenderades af Placidus, tågade framåt till anfall, och den förste centurionen stod med sitt kompani redan invid den af försvarare hvimlande stadsmuren, trån hvilken dolkar, kastspjut, väldiga stenblock, med ett ord, alla slags kastvapen, inberäknadt smält bly och sjudande olja, nedslungedes på de anfallande. Under betäckning af ett rörligt stormtak, h spetsen af kolonnen framfört sin murbräcka intill sjelfva muren, och svängde nu det väldiga verktyget tillbaka medelst de rep och vindspel, com styrde det, för att gifva det en ökad förförstörelsekralt, då judarne, som atvaktat ett lämpligt tillfälle, lyckats att vältra ett ofantligt klippblock alldeles ofvanför stormtaket. En judisk krigare, klädd i en gläasande rustninv, hade fattat tag uti en jernstör och böll just på ott sätta den under den vacklande massun: i nästa ögonblick skulle den hafva ramlat ned på de belägrandes hufvuden och begrafvit hela kompaniet under sin tyngd. Från sin upphöjda ställning vid örnen, iakttog tribunen sina mäns rörelser med sin vanliga min af gömnig likgiltighet. — Afven i detta kritiska ögonblick lyste hans öga icke klarare eller syntes en djupare färgskiftning på hans kind. Den röst, med hvilken hon befallde trumpetaren på sin högra sida blåsa till reträtt var lugn och låg och förrådde icke den ringaste rörelse; och ehuru dess snabbhet knappast kunnat öfverträffas cf on mest ) Fe Av B. ner 120.