urder dygnets tjugofyra timmar: ty Valeria var en qviona af ädel börd, med stora rikedomar och på högsta modet. Detfanns inen af hennes köns iålängligheter, inger al sennes klass dårskapur som hon tvekade natt tillåta sig; då likasom nu voro damerna benägna att gå till ytterligheter, och flärden, då den klädde sig i qvinlig drägt,antog jättelika proportioner och visade en törst efter nöjen, som hvarken stod tillsammans med förnuft eller sjelfbeherrskning. Det ligger alltid en viss förnäm tystnad utbredd ölver de storas boningar, äfven långt efter sedan ringare dödliga äro i fullt bestyr med sina affärer eller sina nöjen. 1 dag var det Valerias födelsed sådan hade dagen också pligt fenom upphängande af krans ennes portik; men efter fullbordandet af denna vackra ceremoni tycktes tystnaden åter hafva utbredtsig öfver huset, och slutven, hvars dröm vi berättat och som kommit till hennes port med en födelsedagsgåfva från sin herre, utan sit finna någon tjenare, åt hvilken han kunde lemna den, lade satt sig ned ait vänta i den behagliga skuggan och skulle, öfverväldigad af hettan, måhända hafva sofvit ända till middagen, så fromt han icke blifvit unpväckt af deskramlende vagnshjulen, som få förvirradt inblandad sig i hans dröm. , Det var icke något plebejiskt åkdon, sc nu rullade in i kolonnuden i fullt ff och stannade så plötsligt att en st virring och tygellöshet uppstod bland de ädla djur sem drogo det. hvilade på tvenne hjul, var lörfärdigad al glänsande trävirke. hemtadt från det vilda fikonträdet, konstrikt inlegdt med elteuben och guld; sjelfva epikarne och lötarne i hj len voro utskurnva 1 form af vir ch blommor, medan ändarne ar vognstisteln, oxeln och oket voro prydda med liva utskärniugar af hufvudet på vargen, ett djur eom ar bistoriska skäl slltid var kärt för rom antasi. Det fanns endast en persona donet utom körsvennen, och en så lätt 25, Ic