Aenodallet lager om njeriat, att sluta ste samman med det förklarade svftemålet att, med bevarande at hvartdera folkets sjelfständighet i inre angelägenheter, verko för en närmare politisk förening mellan dem. . Genom hvilka medel och under hyilka former man bör söka stilta en sidan förening, är en fråga, hvarom åsigterna kunna vara delade och som det må öfverlemnas åt framtiden att besvara, men att den diskuteras af män, som otvetydigt uttalat sin öfvertygelse om en sådan förenings nödvändighet, skall underlätta dess lösning. Ett sådant sällskap skall derjemte på hvarje punkt af det materiella och andliga lifvets område finna en vidsträckt terräng för sin verksamhet, genom alt arbeta på att undanrödja onaturliga skrankor samt inleda och befästa förbindelser, som kunna befrämja de skandinaviska folkens materiella; och andliga kraft. Den union, som nu till båda rikenas iycka förenar Norge och Sverge, hemtar sin bästa styrka från samma tanke. Den utgör en vigtig länk i den framtida sammnanslutningen af alla de skandinaviska stammarne. Vi anse det följaktligen ligga inom vårt sällskaps uppgift att verka till denva unions befästande och vidare utveckling. I det vi för öfrigt hänvisa till nedunstående statuter, af hvilka man kan imhemta, huru vi tänkt oss sällskapets organisation och verkningssätt, tillåta vi oss härigenom uppmana våra medborgare att inträda såsom medlemmar uf det utaf oss här stiftade ekandinaviska sällskapet. 1. Sällskapet väljer en direktion. bestående af sju medlemmar, som fungera ett år. Direktionen antager en aflönad sekreterare. 32 Medlemmar af alla samhällsklasser mottagas. Anmälningar ske hos direktionen, som för listan öfver medlemmarne. Afgiften är 30 sk. årligen. 3. Sällskapet håller sammankomster regelbundet en gång i månaden och eljest så ofta det beslutes af direktionen. 4. Det söker befrämja sitt ändamål genom sliskussioner och föredrag på sina sammankomster samt genom utgifning af skrifter. Ifall dylika sällskaper stiftas här eller hos brödrafolken, skall vårt sällskap söka träda i förbindelse med dem, förnämligast genom skandinaviska möten till behandling af gemensamma angelägenheter. Ordföranden uppmanade härefter de närvarande att ytira sig om detta förslag. Björnstjerne Björnson öppnade förbandlinsarne med att uttala sin varmaste hyllning af det påtänkta företagets ändamål, men trodde icke att ett organiseradt och bundet sällskap var det lyckligaste medlet till dettas P mnående. Det var heaa folket, icke en enskild förening, som skulle samverka för, saken, och det kunde lätt hända. att dennas vänner mindre starkt skulle kännu sitt personliga ansvar för dess befrämjande, om i en förening var stiftad, på hvilken mani; kunde välta hela bördan, under det man! Hall intet sådant samfund hade åtagit sig denna, skulle finna sig kraftigare uppmanad att hvar och en för sin del a betal. så mycket verksammare. Derjemte trodde han att norska folket var mindre benäget att binda sig vid dylika sällekapers afmätta verksamhet, utan föredrog den största möj-. liga personliga frihet i detta alseende. Vidare var det norska folket framförallt ett. praktiskt folk, som j tyckte om sväfvande. indamäl, utan ville ha bestämda ögonmär-; ken för sin verksumhet. Ejlert Sundt slöt sig till den föregåendei 4 Å talaren och erinrade om att ändamälet var så stort och omfattade ett gemensamt i hela statsoch folklifvet så ingripande intresse, l, utt det var en allmän och sjelfskrifven med . borgarepligt, en nationalsak, för hvilken hela folket utgjorde en naturlig förening, hela sam( l som var gifven i och med Norges hällsställning, hvaremot ett sällskap måstel, ha en mera enskild och begränsad riktning, , om det skulle vänta ett långt och verksamt lif. 1 I l i J pe Regeringsadvokaten Dunker fann tiden i lämplig till bildande af den föreslagna förenlugen, utan föreslog uppskof dermed på någon viss tid. Manu måste först och främst rädda det nordiska fäderneslandet innan man om dess statskw de sätta sie ned och räd : rättsliga organisation. Det gällde nu infri-!, rndet af de sifna löftena och väpnadt del-1 j tagande i Danmark strid. I programmet var detta, intet uppskof tälande, deliagande icke nog bestämdt framhållet, och det ginge , icke nu an att inbjuda till ett freds erk, 1 : medan kriget åter hotar att bryta ut i ljus! Jåga, och nordens räddning beror på en snar och kraftig hjelp åt den delafnorden,. som är öfverväldigad af våra gemensamma fiender. Talaren önskade derför, att man Törst skulle förena sig om ett uttalande till H. M. i denna riktning, och kunde icke för närvarande deltaga i en förening, som icke gjorde verksamt deltagande i den möjligen förestående striden till sin hufvudlösen. Juris kand. Brodtkorb och höjesteretsadokaten J. Bergh yttrade sig i samma riktning och sökte ådagaläpga, att deticke var tal och fredsförslag, utan handling, som erfordrades. Lektor Dax fästade uppmärksamheten på, alt förening af krafter alltid ger styrka, och att norska folket i detta afseende icke bil-, dat något undantag från andra folkslag. Vär historia hade tvärtom visat, huru n ket sådana föreningar, icke blott för mera speciella ändamål, utan äfven för ett stort och nationelt ändamål här i landet kunde uträtta. Sällskapet for Norges Vel? hade sälunda en väsentlig förljenst om universitetets stiftande och om grundläggningen at vår fria författning. Det sällskap, som man nu stod i begrepp att bilda hade ett likartadt syftemål. Föreningen för de engelska spanmälslagarnes afskaffande hade föresatt 2 ett allmänt syftemål, men hade resignation nog att dö, så snart syftemälet var uppnådt. Om sällskapet for Norges Vel? hade haft samma resignation, så skulle dess 1 historiska förtjenst nu ha stätt så mycket! klavare för folkets minne. Det Skandina-. viska sällskapet skulle icke kunna önska nåvonting lifligare, än att det ögonblick måtte . inträda ju förr desto hellre, då sällskapet, efter fullbordadt verk kunde lägga sig utt dö, så snart hela norden var samlad i enj. tolklig och politisk förening. (Lifliga rop af ja, ja!) Men så länge detta mål icke var, uppnådt, måste man verka enskildt och med AS RV NN