ynglingen Bjelf beder om vederqvickelse, som här skall ersätta skaldens egna djupa reflexioner öfver hans lidande och hans sakThat tender farewell on the shore Of this rude world, when all is oer. Vvhieh eheers the spirit, ere its bark Puts off into the unknown Dark.? hvilken strof, jemte åtskilligt annat, här icke alls förekommer. Om också många af Moores och Byrons smärre poemer lämpa sig ganska väl att sätta i musik, så torde detta vara så mycket vanskligare med såvå deras som för öfrigt alla skalders af första ordningen större och mera genomförda dikter, ty tonsättaren måste dervid alltid hålla sig i jemuhöjd med skaldens höga flygt. Dryden t. ex., med all sin elegans och makt öfver språket, utan tvifvel underlägsen den snillrike Pope, lyckades bättre än denne sednare i författondet af för musikalisk behandling passande poemer och hans ?Alexanders feast, or the power of misic, in honour of S:t Cecilias day? uppföres årligen på de stora konserterna i England, odödliggjordt genom den store Händels musik dertill. Till följd såväl af dessa omständighefer, som måhända al Schumanns eget skaplynne tager behandlingen af enskildheterna mera än ett harmoniskt helgjutet samband uppmärksamheten i anspråk, och det som hos Moore utgör sidopartier och bakgrund fromflyttas af Schumann ofta i förgrunden, hvaremot de ställen hvari Moores i tager sin loftiest flight? deremot h mann icke sällan få träda i bakgrunden. Under erkännande af tidens otillräcklighet för utförandet af äfven den tredje afdelningen af ifrågavarande komposition, måst dock medgifvas, att intrycket af det hela blef temligen ofullkomligt, så mycket mera som Perin, efter att i första och andra aldelningen hafva fått med oförrättadt ärende vända tillbaka ifrån paradisets port, först i den tredje, sedan talismenen af den omvände syndarens tårar är funnen, håller sitt ! jublande inträde derigenom, hvilket moment, likasom det är poemets höjdoch slutpunkt, äfven borde vara den musikaliska kompos tionens.