På derom af rättens ordförande framställd fråga förklarade Salmoni, som nu fällde tårar och visade sig mycket ångerfull, att det aldrig varit hans mening att fullfölja sina hotelser, ifall han icke erhållit penningar, utan att han endast velat försöka att derigenom skrämma sig till sådana. På tillfrågan om meningen med ett uttryck i ett af brefven, angående det å en brukspatron vid Besvärsgatan 1 Stockholm föröfvade mord, och om S. tilläfventyrs hade sig något närmare bekant om detta mord, hvars verkställare ännu icke blifvit upptäckt, bedyrade S. att han derom icke hade sig något annat bekant än hvad han läst i t.dningarne, och att han endast omnämnt detsamma för att dymedelst gifva ytterligare eftertryck åt sina hotelser mot Johansson. Tillfrågad hvar han haft penningarne förvarade, om hans hustru icke haft någon kännedom om dem eller om sättet huru han bekommit dem, hvartill han användt desamma, och om de, med hvilka han sällskapat ute, icke visat förundran öfver att han hade så mycket penningar, svarade Salmoni, att sedan han på morgonen den 8 sistlidne Februari afhemtat penningarne på det bestämda stället, hade han haft dem förvarade i en skänk uti sitt boningsrum; att då hans hustra någon tid efteråt märkt att han hade mera penningar än vanligt och tillfrågat honom hvarifrån han bekommit dem, hade han uppgifvit att han en längre tid insatt penningar på sparbanken, hvilka han nu lyftat för att dermed liqvidera åtskilliga skulder; att han uppgifvit detsamma för sin 1 under ett samtal dem emellan om hans affärer för någon tid sedan: att hvarken hans hustru eller gesällen haft den ringaste kännedom om hans tilltag; samt att, då han varit i sällskap u.e, han aldrig visat sig hafva mycket penningar, utom möjligen en gäng under ett spektakel i vintras, då han varit särdeles upprymd och trakterat sina bekanta. På tilifrågan huru han, såsom han i ett af de sednare bretven uppgifvit, fått reda på att Johansson på aftonen lördagen den 21 Maj besökt stadsfiskalen, uppgaf han, att han i sitt fönster sett då Johansson begaf sig till stadsfiskalens bostad. Angående sina lefnadsomständigheter, uppgaf Salmoni att hans fader, Salomon Salmoni, som aflidit förliden höst, varit skollärare, i Wist församling; att hans stjufmoder aflidit en månad före fadern; att hans rätta moder dog då han endast var 2! år gammal; att I haft 7 syskon, af hvilka 6 lefva, och att S. är den yngste al sönerna, men har en syster som är yngre; att han först kommit i lära hos bokbindaren Pettersn här i staden, men åter vistats hemma i Wist ett halft år under det han bereddes till sin första nattvardsgång; att han derefter kom til bokbindaren de Broen i Stockholm, der han var i 5(2 år och kom år 1854 derifrån som gesäll till bokbindaren Born här i Linköping, hos hvilken han konditionerade i 3 år; blef sin egen som näringsidkare 1857 och borgare 1859; att han gifte sig år 1855 och har med sin hustru 4 barn, af hvilka det äldsta är 9 år och det yngsta 2 månader gammalt; samt att han aldrig förut varit tilltalad och ännu mindre straffad för brott, hvilket äfven bestyrktes af prestbetyget, hvaruti uppgafs att han hade god kristendomskunskap och god frejd. Salmoni var, under det han afgaf berättelsen om sina lefnadsomständigheter, mycket upprörd. Han förklarade vidare, att han djupt ångrade sitt brott, och anhöll att målet, sedan han nu afgifvit en sanningsenlig bekännelse, måtte snart blifva afslutadt. Tillfrågad om han af garfvaren Sundberg bekommit några penningar, förnekade han detta. Då hr Sundberg nu var bortrest, uppsköts emellertid målet för hans hörande. (0. CI)