I mentschefen, som si I staaelse. Vi skulle upp i ställn l tv preussarne bade nu trängt de v eden förr omtaita höjden på vå tillbakamarseh var just icke bland de behagli ; reträtten. men ankomna till bron möta vi regeger att ordern var en M ingenigen. Denna STO, ra sllbaka trån venstra flank och I besköto oss der ; med den lifligaste gevärseld lunder det vi af hans artilleri formligen öfver östes med projektiler f ter samt i ironten. N ällningen var d nr bäde höger och venr vi åter kommit upp i er inte stort bättre; dock var tre skyddad mot man der af bröstv deras frontaleld. rnet något Under det vi 1 vesköta en del af Ide kolonner som fram vckte mot norra brohufvudet, hvars kanoner nu voro demonterade af ty skarnes väl rigtade och öfverligsna eld, voro v sjelfva utsatta för en stark flankell. den vi icke kunde besvara med någon verkan. då preussarne lågo väl dolda af markens ojemnheter, men vi deremot som vid bröstvärn voro nödsakatde att stå upprätta att kunna begagna vär pen, lemnade dem en förträfflig skottafla. Nu fingo vi likväl snart order a aga OSS öfver broarne. 1 bataljonen fi sist. Att vi under återt då vi voro utsatta för den mest oförskämda eld icke gjorde större förlust är verkligen mirakulöst. tror icke att hela regementet lorade under ångenk mer 8 man, då vi deremot i brohutvyn Iena, der vi dock stodo relativt godt dekkede, fingo flera döda och särade. Broarne hade blifvit träffade af åtskilliga granatskott, och jag förmodar, att orsaken hvarföre vi utrymde Trohulvudet. var, att arade det vår reträtt annars skulle blifvit afskuren genom broarnes förstörimg. Under ett fortsatt regn af granater och gevärskulor oct. man be uppnådde vi andra stranden, min Jeling vär I den sista i kompaniet. som gick öfver bron. Jen. I artilleriofficer. som var befälhafvare ett battt bestrida fienden öfvergången : af bron. anhöll att jag med min atdelning. skulle besätta en liten förskansning för infanteri. hvilken befanns till venster om batteriet. och hvarifrån fienden kunde med handge cld beskjuta om han skulle komma ned på bron. Dit ankommen fann jag lik edan besatt omkring 50 man at Ya vader anförande al en officer, som sade sig tro, att han med sin trupp voro de enda öt al detta ri gemente. som denna dag lidit en enorm förlust, (ehuru dock icke så stor som först i början troddes). Den lilla skansen var icke större än att teri. anlagdt för den be tillräcklig träfflig utsi tining, men som redan fanns der, var fullt som man derifran hade en förar Dybbö st öfver östra sluttningen ist nu utbredde sina alla fall lämpligt att så mycket hellre som i då äfven vorö nära intill broarne. I fall våra pionierer icke skulle hinna afbryta broarne innan fienden redan vore nere på dem. sa kunde vi hafva tillfredsställelsenu att vara de fö miötte honom på bron, der han naturligtvi i der sina egna truppers öfvergång icke kunde lata sitt artilleri spela. Ett litet v il ar ingeradt bader fienden j fann jag höjderna, truppmassor. j irstanna med mitt folk, i q jonettanfall, utfördt med kiänsla och öfvertygelse, skulle då kasta honom tillbaka eller i sjön. Under tiden skulle bron kunna brytas Huru vi skulle korr na tillbaka hade jag inte klart för mig. dock, kom man så långt. blef det väl alltid någon räd med det. I värsta fall fick man väl bli I på platsen eller ge sig fången. Mången rask karl bade gjort båda delarne den sen. så att man alltid räkna på bonett . Kom man fri och helbregda tillbaka (och jag tillstår blygsamt att jag föredrog det). Kors hyilken hjelte man då hade varit! Man kunde göra sig en.storartad räkning på armens tacksamhet. Ah! Det var en stolt dröm och jag börjar riktigt nna mig varmn om hjertat. Men kompamcet. som marscherat förut. gudarne vete hvart? Ja, låt dem traska hvart de vilja. tinkte jag, tids nog triäftar jag Först må man så hvad här blir af. Öch lde jag mig att gapa på hvad som tilldrog sig på andra sidan om sundet. Der börjar nu aut bli rätt litligt närmast brohufvudena. Andra bataljonen al värt regemente var i full reträtt öfver bron. Pioniererna höllo sig färdiga att ögonblickligt, som de sista al våra voro ötverkomna, bryta bron. Tyskarne svärmade som bin kring broskansarne. Snart sågo vi dem dem. krafla upp öfver brohufvudets bröstvärn och in i skansarne. men när de nu helsades med nägra granater från värt batteri. fonno de för godt att hurtigst-muligt kratta tillbaka igen. iör att liggande på magen på andra sidan eller sluttningen af bröstvärnet fortsätta sitt t stridssätt d. v. s. att skicka en massa kulor på minsta möjliga til hvarjemte en korsen tillerield började mot vårt lill varit maskeradt gcnom en f men, som fienden nu vid de första kottens 105 sande derifrån hade upptäckt. Batteriet läg i en liten vacker trädgård och det gjorde mig ondt des att se Lura de p al de preussiska granaterna. mo för nära stranden kunde vi godt nå dem med våra ge preas: officer ridande ster om södra brohnfvi rister tog eit sovär i in en sar: i ktiga frukttr den spolicr tyskarne komfvån nu gauska Så kom t.ex. en i nea vara artille-) d infanterist. lade n på noch, pat!! gjorde hästen ett språng och föll med kurlen under sig. Hvarken häst eller ryttare reste sig så länge jag såg det uminstone. Det var ett vackert skott. ty det var nog ett afständ af a 2000 fot. Jag skulel dock icke få stå länge och glädja mig at dessa! för mitt skandinaviska hjert diulls syner. a Jin korporal kom nemligen med helsning tran i min Compagni-C ommandeur att jag ofördröjligen skulle stöta till kompaniet, som låg vidj vägen bakom bi inderborgs kyrka. Adjö då med( det ry igt tillämnade försvaret af bron och alll: den ära, som dervid skulle ; K s e neka till au j blef ghade t gjort upp det så vackert alltsamman: Det varji Cnellertid icke virdt att macka. Order måste lydas, Jag samlade min afdelning. sade ofticern 4 vid det 22dra farväl, och vi knallade oss iväg 1 fort vi hunno. iy att uppehålla sig länge i fiendens verksammaste chi. när vi ända inte, fingo slåss. fanns intet skäl till. Kompaniet stod : på det ar korporalen angilna stillet. Min kap-1 ten kom emot mig och önskade mig välkom-1 men tillba Han hade trott. den hedersman-s nen. att en kula hade rammet mig, men skic-t kade i alla fall en korporal i mig, i fall jag änou vore oskadd. 1 hans oförställda glädje öfver att fi S bregda, glömde jag nästan den lilla förtret han 1 gjort mig med att genom sin omianka för min personliga säkerhet hindra mig från att möjli-r sen bli en glänsande meteor på krigets him-1 mel. som vännen S ert yttrade om sigls sjelf häromdagen vid en glad kollation. I Hela kompaniet var nu samladt igen med un-!r dantag af de särade. som blifvit bra gta i 6 het, och våra uppassare, som med ty åtfölj S t och buteljkor ar hade i it vägen, mgen I e hvart. Sedan nu den i stämmngen, hvari Jag vari scån jade, samt de ärelystna drömmar tillbaka in i ens djup. vaknade i s djup känslor al helt annan natur. Den spänning. hvari man hade under dagens lapp hindrat en att känna hunger och sty men en oförderfrad org sanism och en isk mage skola slutligen taga ur sin rätt. Petld är märkvärdigt i alla fall hvad materien har föra Jag hade icke som en cigarr: tump en g ing att bita på Den vista cigarr jag hade, tog slut redan när jag På bron. Fobakspungen hadej jag, men pipan le min uppussare: Ja mig dystert md och mörka vems krulla tankar växte i nitt qvalda bröst Att uppassarne icke voro å mycket ångt derifrån var säkert, hvar voro de? vora de kanske döde eller de eller funnos de tfinav blund de Ik s och helbregdas aninl? Och, detta sed I antar i te nagot mat och en aldrig så lit en