STOCKHOLM den 30 Maj. För hvar och en, som något känner karakteren af Rysslands politik och närmare aktgilvit på händelsernas utveckling bör det för längesedan ha varit temligen klart, tt det i sjelfvu verket är Ryssland som framskjutit de tyska makterna, i ändamål att qväfva folkfriheten i Danmark och omintetgöra sträfvandena för en skandinavisk enhet, samt att ingen makt har så stora anledningar att i stillhet jubla öfver det ohjelpliga fiasco som vårt kabinetts politik gjort samt öfver grefye Manderströms jemmerliga tergiversalioner, som just Ryssland. Daily News belyser Rysslands ställning till denna sak i följande intresserika ledande artikel: ?Det har mer än en gång under det danska kriget blifvit anmärkt, att de tyska makterna i sitt djerfva korståg mot ett fritt och konstitutionelt rike gen måste stödjas ar mäktiga sympatetiska intlytanden eller till och med af direkta försäkringar om understöd. Man har kunnat finna, att till och med en Bismarck ligen skulle ha t att så fullkomligt ta sig öfver vestmakternas föreställningar och hotelser, om hen icke haft det hemliga medvetandet, att han i nödfall kunde lita på en fruktansvärd bundsförvandts aktiva mellankomst. Rysslands skenbart uppriktiga, ehuru något tillbakadragna samverkan med vestmakterna, gjorde det ytterst svårt att fatta, hvarifrån detta på förhand tillförsäkrade bistånd skulle komma. En nyckel till denna gåta tyckes emellertid ändtligen erbjuda sig i skepnad af en förtrolig brefvexling, som under de ista fyra månaderna försiggått mellan kabinetterna 1 Petersburg, Wien och Berlin, och af hvilken vigtiga delar nyligen kommit i dagen. Häntydningar på denna brefvexling, ja, till och med utdrag ur några af dokumenterna, ha redan blifvit gjorda i utländska tidningar, för att derigenom förklara Preussens och Österrikes hårdnackade frumhärdande i deras eröfringspolitik och vestmakternas hittillsvarande fiasco i deras Iredsbemödanden. Men vi ha skäl att tro, att brefvexlingen till och med berättigar till långt starkare slutsatser än dem man hittills dragit i afseende på den ryska politikens dubbla karakter och den aktiva del, som kabinettet Petersburg från början tagit, genom att skjuta fram de tyska makterna och förskaffa dem allt slags medelbar uppmuntran i det eröfringskrig, som de ha begynt. Då dokumenterna hittills icke blifvit offentliggjorda, kunna vi naturligtvis blott angifva de vigtigare punkterna i underhandlingarne och det åvägabragta hemliga förståndet mellan de tre hofven, som dessa nya upplysningar så oväntadt bragt i dag ljuset. Skriftvexlingen visar, huru klokt herr von Bismarck hade valt ögonblicket till afgörande hanmdling, och huru djerft han drog fördel af dettas stotf till en stark förbindelse mellan de tre makterna, med ett ord: il eu återupplitvad helig allians, som låg nästan tillreda för honom. Det är tvifveligt, huruvida Ryssland under andra omständigheter skulle ha gått så villigt in på den preussi inisterns anfallsplaner och revolution Dess traditionella politik hade varit att taga en framstående del i den danska saken, och detta till för Danma h följande denna väg det slutat det genom att hota med sin mellankomst, om de tyska mukterna icke alstodo fran sitt förehafvande. jan var Ryssland un ställning, att det på något sätt kunde uppträda mot Preussen och Österrike, då det pockande t rde deras bistånd att yväfva den pc ungen. Vid krigets begynnelse lyckönskade derföre Ryssland Österrike för den klokhet och måtta de tyska makterna utvecklat i underhandlingarne med förbundet , i det de lofvade använda sitt inflytande för att understödja Tysklands välgrundade rättigheter. Den hemliga brefvexlingen visar emellertid att deuna betäuksumma och beräknande ställning snart utbyttes mot ett intimure förhällande och direkt uppmuntran. Det tvekes ha varit tre hulvudstadier på den väg, på hvilken detta hjertliga förhållande och detta innerliga förbund mellan de tre kabinetterna skridit framåt. I medlet af Januari, då Preussen och Österrike bestämde sig för att helt och hållet sjelfva taga det danska kriget omhänder, uppmanade hr von Bismarck formligen Ryssland att understödja de tyska hofvens politik, i det han till geng erbjöd Österrikes aktiva bistånd mot Polen. Såsom ett af skälen till en närmare förbindelse med Osterrike framhöll den preussiske ministern äfven sannolikheten af att Frankrike slutligen skulle gripa in i anledning af den polska frågan. Ryssland gick in på förslaget och beseglade det sålunda bildade förbundet genom att hemligen understödja de tyska makterna då de afvisade det danska förslaget om riksrådets sammankallande för att få Novemberförfattningen återtagen. Det kan antagas såsom säkert att Österrike och Preussen icke utan denna uttryckliga försäkran om understöd skulle ha trängt så hufvudstupa in i Slesvig tvärtemot vestmaukternas, föreställninga Ryssland åtnöjdes emellertid, såsom det yckes, icke med att ha gitvit ansatsen till iendtligheternas början, utan skyndade sig rst i Februari med att utfärda en förklaring, som obestridligen har utötvat ett myc