Martin, som stod först på listan. Bland alla tjenare på slottet var han den som borde vara mig mest fiendtlig, ty jag hade alltid vetat att han stod högt i sin herres ynnest och hade behandlat honom derefter. Han sade sig hafva känt mig sedan barndomen; han hade alltid ansett mig besynnerlig till lyunet, stundom angripen af hälf tiga anfall af vrede, hvilka slutade med ett fånigt skratt. Men det var egentligen sedan jag kommit tillbaka från Heidelberg, som min sinnessjukdom yppat sig. Han berättade derpå allt hvad han hört om den olyckliga dag då ett af mina vansinniga infall varit nära att bringa grefvinnan om lifvet; vidare uppträdet med Placide och GilJot och slutligen huru min förmyndare en afton måst ropa på sitt folk, och huru hans lif blifvit räddadt endast derigenom, att mitt ursinniga raseri varit så våldsamt att jag afsvimmade. Zn annan betjent berättade ungefär detsamma, och en arbetare, vän till Placide, försäkrade att man i hela trakten ganska väl visste alt jag var ifrån mina sinnen, och att han sett mig aftonen förut dansa med barnen i byn och sedan ursinnigt förfölja dem. ?Ni har ingentivg att invända mot dessa vittnesmål? frågade fredsdomaren. 4Ingenting, min herre, svarade jag stolt. Tony, en af mina groomer, inkallades nu. Han var mig mycket tillgifven och jag ble: förundrad öfver att se honom här. Förlägen vid åsynen af fredsdomaren och brydd öfver sin okunnighet i språket, framstammade Tony en osammanhängande beskrif. ning öfver min skicklighet som ryttare, til dess ordföranden afbröt honom med orden? Ni åttöljde ju baronen den dag, då gref vinnan föll af hästen, ute på Vildsvins heden 79