got mer än hvar 5:te (5,1) person egde en sparbanksbok, samt då i Malmöhus län med en folkmängd af 284,430 personer och 34,502 iheättare, eller nogot mer in hvar S:de (8,26) person vur dulegare i en sporbank, så funnos deremot i Westerbottens län med 81,478 invånare, endast 371 sparbanksdelegare, hvilket motsvarar 0,4 proc. eller hvar 250:de person. Om nu än detta förhållande kan förklaras af de nordliga lä nens större vidsträckthet, finner man doc flera af rikels mera sydliga provinser I nog samma beklagliga förhållande. Att i ett land med det vidsträckta område som Sverge eger, samt med den stora skiljaktighet i odling och folkmängd, som förefinnes emellan landets olika delar, stora olikheter måste ega rum mellan sö rovinsers förmåga af kapitalbildning, är elt naturligt; men det torde icke behöfva bevisas, att den stora skiljaktighet i aft ende på sparbankernas verksamhet, som eger rum inom olika län, icke häruti har sin enda grund, utan hulvudsakligen uppkommit i följd derafatt sparbankerna i värt land hittills saknat all systematisk utbildning. De hafva i allmänhet för sin uppkomst haft att tacka slumpen och nitet hos några få individer, men sakna helt och hållet en på bestämda principer grundad organisation och ordnad verksamhet. Det är vid nu antydda förhållanden synnerligen tillfredsställande att erfara det nit för införande af för landsbygden afsedda sparbanksinrättningar, som inom åtslulliga län småningom låtit sig förspörja. Vihafva i detta hänseende tillförene omnämnt de )å sednare tiderna inrättade länssparbanserna i Stockholms, Westmunlands, Gefleborgs samt Göteborgs. och Bohus län; och vi hafva nyligen fått emottaga en af Blekinge läns hushållningssällskaps sekreterare, amiralitets-auditör W. Lindahl, utgifven broschyr om distrikteller sockensparbanlkers inrätPtande i Blekinge län?, hvilken utgör ett ganska värderikt bidrag till försöken att utreda sparbanksfrågan och inom nämnde län befordra en ändamålsenlig organisation af dessa inrättningar. Vi tro oss göra våra läsare ett nöje med att utur hr Lindahls skrift i detta ämne här nedan meddela ctt utdrag. Sedan författaren omförmält, att de i Blekinge befintliga fem sparbanker, nemligen Blekinge läns i Carlskrona, Carlshamns, Sölvesborgs, Ronneby och Jemshöj hvil-. ken sistnämnde jemväl omfattar Näsums. socken at Kristianstads län, hafva tillvunnit sig ett stort förtroende och utöfva en ganska omfattande verksarhhet, meddelas, för att närmare åskådliggöra detta förhållande, en öfversigt öfver antalet delegare, beloppen ef de utaf sparbankerna förvaltade medel, bankernas egnatonder samt insatta och uttagna belopp dels för år 1862, det sednaste för hvilket räkenskaperna blifvit afslutade och granskade, dels ock, för bere-. dande af tilljälle till jemförelser, för år 1560. Man finner af densamma, att i samtliga de nämnda fem sparbankerna utgjorde talet delegare 8678 år 1860, men hade stigit till 9447 år 16627 heja kapitaltillgangen utgjorde 1,504.577 rdr det fi imndäa äret, ) mot 1.540.933 rdrdet sistnämnda: sparbankeruas egen fond utgjorde 112.113 rdri år 1860, men hade vuxit till 138,078 rdr år 1862: insältningarr belopp utgjorde 386.636 rdr det förra äret, men atego till 521,358 rdr det sednare; slutligen hade uttagits under år 1860 ett belopp al 397.257 rå samt under 1862 ett belopp al 465,400 rd Häraf visar sig — fullföljer författaren — att delegarnes antal frö är 1560 till slutet af år 1862 ökats med 769 och att de under bankernas förvaltning stående fonder, hvill under le fem åren 1856-15 en half en 1861 och ON 1862 vunnit en tillväxt af 336,261 rår, eller 168,180 rdr årligen. Dessa för våra förhållanden tet ådagalägga på det mest slående kernas ofantliga vigt icke allenast för insättarne, hvilka, utan det tilltälle som de inriltninga beredt. dem att gora sina besparingar frukt rande, sannolikt i de flesta fall på ett för mindre gagneligt. om cj rental förderfligt sä skulle förslösat de i bankerna no befintlig i lioner, utan äfven för alla den kommit i åtnjutande af des för staten, hvars befinnande ytterst I tolkningens sedlighet, flit och s tiga belopp t sparbanIgar, ror al bemhet. Med dessa sittror för t un vara frestad antaga, att med sp scndet inom Blekinge vore i alla afseenden väl bestäldt, men ett sådant antagande torde dock innefatta ett icke få litet misstag. Eit af de huivudsakligaste vilkoren för att sparbanker skola motsvara sitt i mål är nemligen att genom åem beredes t le för arbetaren och den stora mängden att med minsta möjliga besvär och olägenhet i tningar. Saknas detta tillfälle, är det t, att flertalet af dem. som endast genom mör ch umbiranden skulle kunna ästadk a besparingar, I icke underkasta sig det ytterligare b , som I erfordras för besparingarnes fortställande til någon sparbank, utan föredraga att annorledes oftast gagnlöst. anvijnda de små öfverskotten. Endast derigenom att tillfälle till insättning i sparbank er nära till hands och ofta erbjudes, vinnes ändamålet att undan en onyttig förbrukning till sparbankerna draga små besparingar eller tillfälliga öfvers skott. I nu omförmälda hänseende motsvara dei Blekinge redan befintliga sparbanker ickelinets behof. Detta är ej svårt att bevisa. men en så bevisning torde icke behöflig. då det vara en känd sak att för landtbetolkninge tmänhet saknas lätt tillfälle till insättni seende detta hafva ock styrelserna för ett par af sparbankerna redan för flera år sedan sökt afhjelpa den anmärkta bristen genom inrättande at filialafdelningar å landsbygd för emottagande af insättningar. Detta försök har dock icke krönts med någon framgång af de (emton filialafdelningar, som tunn på landsbygden vid 1855 års slut, endast tem återstodo vid slutet af år 1860, nemligen i Christianopels, ! Sturkö, Lösens, Augerums och Nettraby socknar. Anledningen till det ogynnsamma utfallandet kan väl i någon mån härledas derifrån, att tillälle till insättning i allmänhet egt rum endast in mång i månaden nh nå Alämnliga (Hamar