GREFVINNAN DIANE.) ROMAN Ar MARIO UCHARD (Öfversättning.) XXL En timma hade förflutit sedan Diane med dessa ord lyckats rycka mig nr vansinnets armar. Då jag inkommit I salongen, betraktade mig grefven länge och skarpt, utan att kunna dölja sin förvåning. Jag hade krossat det ondas demon och med stolthet å min panna, med leendet på mina läppar, hände jag mig, likt erkeengeln, lifvad af Guds anda. Min förmyndare vände sig hastigt till Diane, som om han anat att hon ensam åstadkommit detta underverk och hans ögon ljungade. Men det var blott en sekund. Diane var blek och upprörd; det var som om hon inom sig ryste öfver den bekännelse, som nyss undsluppit henne; hon vågade knappt upplyfta ögonen. SAr ni färdig?? sade grefven vårdslöst. Följer ni med mig?4 Förlåt mig min herre, svarade jag, men jag har redan låtit sadla Ralph. Som ni behagar.4 Och återfallande i sin föraktfulla likgiltighet, gick han ut på verandan, der han satte sig vid ett med tidningar belastadt bord. Jag närmade mig Diane. Akta er! sade hon häftigt, ban bevakar osa!6 Dessa ord sammanpressade mitt hjerta, ty ) Se A. B. n:r 101—104, 107—110. 112—118.