GREFVINNAN DIANE.) ROMAN AR MARIO UCHARD. ( Öfversättning.) Den der stackars herrnX, sade en, Shan är ju ieke elak, hvarför skall man plåga honom? SMen jag påstår att han alls icke är svagt, sade en annan, 1 sen ju att han ej förvrider sitt ansigte alls!? Hans salig mor var också så der beskedlig, sade en tredje. För tusan!4 sade mjölnaren, falltsammans är ett påhitt af den der snålvargen Placide; han har velat hämnas ett kok stryk som han fått.5 Tårar af harr och förbittring fyllde mina ögon. Jag skyndade derifrån, ty jag kunde ej uthärda folkets medlidande. Jag ilade ut ur byn och in i skogen. De hafva lyckats, tänkte jag, i morgon blir jag galen! Jag försökte fåfängt att återupplifva min döende sinnesstyrka. Men jag tänker ju redigt, sade jag för mig sjelf, min hjerna r frisk; jag begriper ju den nedrighet, som man hopspinner mot mig, mitt omdöme är säkert. ag igenkänner dessa träd och dessa gångstigar, der jag så ofta vandrat. Minnena af det förflutna uppstiga der, strålande såsom fordom. En källa sorlade bland buskarne; jag ilade dit och böjde mig öfver dess brödd för att se min bild i vattnet. Jeg var så blek att jag nästan blef rädd för mig sjelf. Om Diane skulle se mig sådan, huru skulle det icke smärta henne! Och jag vågade ej TEK nr 11-104, 109-110, 112—117,