nistern i Köpenhamn ingått följande adress från invånarue i staden Utrecht: Till det danska folket! Det var med en känsla af vemod och harm. som de fria Nederländerna hörde underrättelsen om, att tyska förbundet beslutit ockupera en del af danska riket, ett beslut, som till skenet utfördes, för att handhafva folkets rättigheter, men i sjelfva verket för att understödja en ohederlig retendents anspråk. Denna känsla tillväxte, då sklands tvenne stormakter, under föregitvande af att komma som räddande vänner, icke drogo i betänkande, att vilja tvinga Danmark uppoftra sitt oberoende och, i trots af hvad rätt och skäligt är, ingå på orättvisa fordringar. Vederländerna gladde sig åt, att det mäktiga Albion reste sig hotande mot denna orättvisa, att från de öfriga delarne af Skandinavien ljödo stämmor, hvilka gåfvo näring åt det hopp, att man ännu i tid skulle gifva Danmark kraftigt bistånd; dessa röster förstummades dock snart, och det visade sig, att Danmark nu måste uts hvad Nederländerna utstått år 1830, att det, öi vergifvet af alla makter, tycktes bli prisgifvet åt öfvermakten. Fastän Nederländerna nu icke äro såsom förr nog mäktiga, att med sina flottor skydda de förtryckta, ha de likväl icke vanslägtats från den anda, som hlfvade deras förfäder, och de äro redo att försvara sin frihet och sitt oberoende mot våldet, och derföre hysa de äfven varmt deltagande för det tappra motstånd, som visas af en liten nation, hvilken med mycket mod och sjelfuppoffring bjuder öfveri ten spetsen. Derföre höja äfven vi nederländare vår röst som en högljudd protest mot det våld och den orätt, som påföras Danmark at tvenne mäktiga folk, hvilkas fräcka öfvermod, om det icke hålles i tygeln, hotar med undergång hvarje annan mindre stats existens. Vi glädja oss öfver, att I, djerfva danskar, fastän få till antalet, stån fast vid edert oberoende och er fria regeringsform, att I hafven en furste, hvilken ej vill vika från den af honom besvurna grundlagen och som högt uttalat, att han vill vara en fri konung öfver ett fritt land. Det har för eder varit en tung pröfningens tid. Edra förtryckare hafva ej ens blygts för att med vandalisk hand bortföra det minnesmärke, som upprests i Flensborg för edra under föregående år fallna tappra, och att störa deras grafvars fred; men för de fallna hjeltarne finnes en starkare och oförgängligare minnesstod i edra I tan, de skola Ise lefva der, och det himmelskriande hån, som tillfogats den, skall ännu mera i farans stund uppelda edert mod. Mottagen denna förklaring, i hvilken en mängd af våra landsmän instämmer, som en hyllning, hvilken egnas edert ädla och modiga uppförande gader dessa för edert fädernesland så ödesdigra lagar. Varen försäkrade om, att vi, som medlemmar af ett eder tillgifvet broderfolk, alltid skola taga del i edert öde. i Utrecht i Mars 1864. I Italien stiger alltmera entusiasmen för Danmarks sak. Underrättelsen om danska flottans sjöseger vid Helgoland föranledde inom deputeradekammaren en jublande demonstration, hvilken äfven sträckte sig till hufvudstadens befolkning, så att denna var nära att illuminera staden af glädje öfver den österrikiska flottans nederlag. Italienska utrikesministern har uppdragit åt gesandten i Köpenhamn, att lyckönska danska regeringen till denna seger. rån England ingå till Danmark ständigt nya bevis af sympati och materiella understödssummor. Sålunda har i Yarmouth i dessa dagar hållits ett meeting, hvari resolutioner fattades till förmån för Danmarks sak.