GREFVINNAN DIANE.) ROMAN är MARIO UCHARD. XVII. Tidigt den dag, som skulle blifva antingen morgonrodnaden eller skymningen af mitt lif, lät jag sadla en häst för att hinna till Montherme före min förmyndare och mottaga min notaries sista instruktioner. Då jag tog afsked af Diane var jag mycket upprörd. PMod?7, sade hon, jag har bedit för er. Lita på rättvisan och Gud.? Ack?, sade jag, jag fruktar för framången ty då mäste jag. lemna er.? Ändre, hvad säger ni? Skulle ni kunna välja mellan lyckan och hedern. Tänk på alt en motgång i detta fall skulle träffa mig djupt. Var lugn och stark, det gäller ert lif och min käraste stolthet. Men då jag rest, hvad skall ni då sö a? Jag skall lefva af mina minnen, svarade hon stolt, men sörgset. Farväl min vän, Gud vare med er.? . Och då jag räckte henne handen drog hon mig närmare och tryckte en lätt kyss på min panna. Jag gick, men med tårar i ögonen. Det föreföll mig som om jag nu. för alltid brutit det band hvarmed jag fästudes vid:det ljufva förfutna. Jag gick nästan en säker olycka till mötes; en seger skulle skilja mig från Diane; ett nederlag skulle för alltid ålägga mig förnedrande bojor: Jag gaf hästen lösa tyglar och inom en timma var jag hos Granger. Jag fann honom allvar. lig och lugn, såsom vid början af ett stort företag. Jag skulle icke vara närvarande vr 101-104, 107-—110, 112—115.