att officerarne slutligen måste kommendera tystnad på batteriernå, emedan jublet försinkade serveringen af kanonerna. Rapporterna säger att ansträngningarne från dan ska sidan ökades från det ögonblicket. ?När vi upptäckte branden? — säger en af våra berättare — ?gaf chefen order till att skjuta att försvåra släckningen för Österrikarne, och så skedde; man kunde tydligt se granaterna krevera i lågorna och kasta starkt sken utåt sidorna.? Från denna stund var Schwearzenbergs motståndskraft bruten och den anträdde återtåget till det närbelägna Helgolands neutrala område, understödd at Radetzky på ett sätt som väckte allmän beundran, hvaremot ingen nu, lika litet som förut, brydde sig om Blitz, Basilisk eller Preussische Adler. När fienden var kommen in på engelskt område, gaf kapten Suenson order att upphöra med förföljandet, hvilket hittills hade pågått med lif och lust. Det berättas att den raska chefen på Heimdal, kaptenlöjtnant Sigv. Lund, som bara hade två sårade. och dessa helt lätt, icke kunde låta bli att skicka fienden ännu ett extralag. som väckte mycken munterhet hos hans kolleger. När Lund sedan kom ombord på Niels Juel och mottog chefens lyckönskan i anledning at hans förhållande under striden, svarade han på sitt glada sätt, att det ej var någonting att lyckönska honom till, efter som det nu måst inskränka sig till att vara åskådare vid en träffning. Efter stridens slut var det naturligtvis stor glädje på våra fartyg, och det med stort skäl. Öfficerare och matroser hade gjort sin skyldighet, och gjort det med en lust och ifver som lända den inom flotten rådande andan till största heder. Härtill kom den förvånande ringa förlusten i förhållande till stridens häftighet och den skicklighet med granater få det brinnande stället för I i f I ö I var andra gången han under detta krig hade ! I I 6 Å g och tapperhet, hvarmed den fördes å österi rikarnes sida. Märkligt är att på Jylland voro de sårade företrädesvis träffade i hufvudet, men på Niels Juel måste deremot 6 förde sig beundransvärdt; icke ett klagande ljud hördes under operationerna. Kadettunderofföceren Tramps öde väckte isynnerhet I E N t f benamputationer företagas. De sårade uppå 8 ) L k mycket deltagande, stegradt genom det veckra sätt, hvarpå den sårade bar sina smärtor. Kapten Suenson har icke heller glömt den unge kadetten. När konungen fom ombord på Niels Juel var det förste chefen bad konungen om, att gifva unge Tramp hans officersfullmakt, hvilket också genast bifölls. Fullmakten skickas till Kristiansand, der Tramp ligger på lasarettet. Af de lätt sårade voro de flesta på benen redan vid eskaderns ankomst till Köpenhamn, och vår förlust inskränker sig således egentligen till 14 döda och ungefär lika många svårt sårade — ojemförligt ringare förlust än fiendens. Ytterligare må tilläggas att Niels Juel under affären lossade 845, Jylland 750 och Heimdal 450 skott, samt att eskadern blef i Kristiansand mottagen med de tydligaste tecken af sympati och glädje, hvilken framträdde dels vid den högtidliga likbegängelsen och dels vid en lysande middag, som chefen för den i Kristiansand liggande bataljonen, öfverste Gram, gaf för den danska officerskåren. Berl. Tid.4 säger, att de tyska trupperna börjat rycka norrut samt slå sig ned 1 städer och på platser, som icke tillhöra deras nuvarande positioner, hvilka Preussen och Österrike genom konventionen förpligtat sig att icke förstärka. Ringkjöbing har sålunda fått gornison af en österrikisk bataljon, och eborg har begärts qvarter för en preus-!r sisk jägarebataljon, hvilken skulle komma lp u i Sil dit den 15.de. I Viborg hafva preussarnes äfven under vapenhvilan fortsatta utpressningar medfört terna och det fiendtliga befälet. En korresp. på. platsen skrifver derom under den 14 dennes: Samtidigt med vapenhvilan har kriget utbrutit här mellan den befälhafvande geä neralen och ordföranden i provianterigsko-k d miten, dels derför att komitn nekat utföra några reqvisitioner och dels derför,aq att densamma från kl. 12 i dag, då vapen-t; hvilan meddelades oss af den fiendtliga generalen, icke ville utlemna natural förpläg 1; ning utan med protest och med förbehöll af liqvid derför. Den tyska generalen vonlg Bornstedt blef häröfver mäkta vred och till: n sände komiten en skrifvelse om att leverera I a 8 allt, liksom hittills utan betalning, hvilken skrifvelse slutar med följande hotelse, som, utfärdad 24 timmar efter vapenhvilans af n fienden sjelf erkända inträdande, gifver en : Yv anska god föreställning om, huru beklagigt det måste vara att stå under den preussiska Korporalskäppen! Skulle mina befallningar icke genast och på det samvetsgrannaste uttöras af provianteringskomitån, skall jag gifva de herrar, som ha dessa saker om hand, tillfälle att vid vatten och bröd eftertänka sin motspänstighet, och med vapenmakt sjelf taga det, såsom krigsbruket ännu medgitver. För den skada, som härigenom skulle uppkomma. står jag ej till ansvars, hvarföre allt sådant drabbar stadens vederbörande myndigheter. Viborg den 13 Maj 1864. E. von Bornstedt, generalmajor, Alla underrättelser från Jutland gifva vid handen, att invånarne derstädes äro höglif uppbragta öfver tyskarnes plundrin ar. vad man funnit sig i under kriget, skall man ej tåla under vapenhvilan, och det är icke osannolikt att allvarliga förvecklingar kunna uppstå mellan ockupationstrupperna och invänarne. Tyskarnes öfverbetälhafvare i Jutland, grefve Vogel v. Falkenstein, der Raubvogel som han kallas, skildras som en mycket rå och obehaglig person, hvilken ej skyr något medel att uppreta befolkningen. Angående augustenborgarens intåg i Al. tona skrifves under den 16 dennes: I går e. m. kl. mellan 3 och 4 höll augustenborgaren här sitt högtidliga intåg. Han blef vid Nobisthor emottagen af autoriteterna; holsteinska gensdarmer till häst beledssgade vegnen, ett kompani skytter marscherade fremför; längs hufvndgatorna var bildad haie af skyttar, tKampigenossen-, tårnare, CL Ad AM k konflikter mellan de kommunala myndighet a b 8 Om fjA rna AA dd dr SM ÄMASEC LÖ mA dBA DOS