Hurt stadens hamnpplaner användas Till redaktionen af Aftonbladet. För den händelse att här i staden skull fonas någon vederbörande, som har till upp gift att tillse ordning och skick å staden: Öppna platser, skulle insändaren vilja an moda honom att för en gång ställa sin vil till en eljest mycket besökt pluts i sjelfvi staden, hvilken synbarligen hittills undgåt hans uppmärksamhet. Det är den lilla hamn plan insändaren menar, hvilken genom ut syllning i eödra hamnen bildats utanföre de stora nybyggnaderna vid Munkbrogatans för Jängning emot Kornhamn dens. k. Örrebro. hamnen. Å denna plan, invid hvilken er mängd ängbåtar trängas, der en mängd va. ror lossas och en liflig trafik råder, hur nuv under mera än ett års tid varit upplagdt et ofantligt lager af gammal tegelsten och an unt skräp, dyrbara minnen må vara at den fordom ryktbara Hvita hästen på Stora Nygatan, men ouekligen mindre intressanta att äse på en liten hamnplan, som bör vara i städadt skick och tillgänglig för den dägliga sjölrafikens behof. Detta oskick, att i årtal inkräkta allmänna plåtser för upplag af byggnadsmaterialier, är ingalunda nytt. Insändaren minnes, att för flera år tillbaka ett dylikt upplag Få länge tilläts i ro förblifva dåvarande Pac kartorget, att ett stort träd hann bland skräpet uppvexa, samt att husegarne vid torget måste särskildt hos drätselkommissionen supplicera om upplagets bortskaffande, hvilket då omsider skedde. Men just derföre att detta oskick redan blifvit gammalt, kan det vara tid att afskaffa det. Stadens invånare ha nu verkligen kommit till full insigt derom, att Stockholms aneende, värdighet och intressen icke väl tillgodoses genom att låta den enskilde fara fram efter den egna nyttans ingifvelser; och det skulle illa anstå den nya kommunalrepresentationen att, lika med den gamla stadsstyrelsen, alltid betinnus femtio år efter sin tid och deras upplysning, hvilkas angelägenheter den är ut sedd att förvalta. Det berg af tegel, som man upprest och så länge bibehållit vid Örebrohamnen, är för öfrigt blott en yttring, om än en gros, af det sjelfsväld, som städse utölvas 1 vär goda stad, der den enskilde blott behöfver vidtala någon god vän bland vederbörande, för att få opåtaldt afstänga en del al gatan för allt hvad skräp han behagar derå upplägga, och för alt få med en stor trappbyggnad upptaga 3a:delar af den trottoir, från hvilken hans grunnar, som icke lika väl känut vägarne till vederbörande, nödgas (och med skäl) indraga sina trappor. Men den liknöjdhet, hvarmed stadsstyrelsen äser äfven så inskränkta hamnplaners som den vid Örebrohamnen inkräktande af kolossala byggnadsupplag, som icke det minsta hu med trafiken att göra, vittnar icke högt för uppriktigheten af det nit för stora upplagsplat sers ästadkommande i sjöfartens intresse, som de affscherat, hvilka påyrkat Nybrohamnens igenfyllning. Då man icke värdar sig om att för trafiken bevara det för denna redan alltför inskränkta utrymme, som på vissa platser förefinnas, har man väl då någon anledning untaga, att omsorgen om denna irafiks intresse varit u ophofvet till förslaget om det ofantliga landutrymme, som man vid Nybron vill bereda; och har man väl något hopp, att icke företrädesvis all dens byggherrar skulle, om nämnde försläg vinge igenom, på den ny-öppnade terrängen göra sig goda dagar? En särskild omständighet är den, alt inom den ifrågavarande, såsom det vill tyckas permanenta inhägnaden inkastas allt möjligt skräp, bland annat äfven den örenlighet, som höpsopas å den omgifvande platsen; då sedermera hästar ofta placeras derinne, kan man lätt tänka. sig hvad inflytande deras spillning i förening med all den öfriga smörian ning ntöfva i aanitärt hänseende. G. 3