aldrig blifvit till vederbörandes efterrättelse pu blicerad eller delgifven mig i egenskap af dels t. f. kamrerare, dels t. f. kammarförvandt i kammarkontoret, eller-åberopad i de för mig i nämn. de egenskap af kongl. generaltullstyrelsen utfär dade förordnanden, ej heller under hela min tjenstetid varit känd eller omtalad inom kontoret; ej heller har den inryckts i den till vägledning för kontorets tjenstemän uppgjorda, anvisade och följda arbetsordning, hvilken sednare, om den endast varit att betrakta såsom ett förslag som aldrig blifvit af kongl. generaltullstyrelsen gilladt och faststäldt, kongl. styrelsen likväl, fö befrämjande af god orduing inom kontoret, utan tvifvel haft sig angeläget att vidare omprölva och bestämma; — att kongl. generaltullstyrelsen, på sätt hr departementschefen Brändström intygat, vid ett föregående tillfälle medgifvit mig tjen ledighet utan att förordna annan kammarfi vandt i mitt ställe, eller lemna någon fores i afseende på nycklarne till kassakistan; att till denna kas: ta finnas 3 olika lås och nycklar, men instruktionen endast innehåller föreskrift om 2:ne nycklars fördelning, hvilket tyckes åter förutsätta någon sednare anordning om den tredje: att mina förordnanden såsom kammarförvandt ej tillkommit uppå ansökan af mig, utan i följd af kontorschefens hemställan samt att de ej varit åtföljda med de tjensten tillhörande löneförmåner; att kammarförvandtens qvitto å de till kontoret ankommande penningeremisser ej kan anses bindande annorlunda än i och för samma brets öfverlemnande till kamreraren deras förvarande i kassakistan (se advokatfiskalen Thams anmälan till protokollet den 20 Februari) 2); att Hollertz för hr departementschefen erkänt emottagandet af den sedermera saknade remissen; att, enligt den af hr departementschefen föreskrifna ordningen för uppbördsmedlens inleverering i banken, en äldre remiss, innehållande större antal sedlar i flera paketer, borde framför Gefle-remissen inlevereras i banken, — och detta hade, i bredd med andra göromål, ej kunnat medhinnas förrän efter min afresa, om hvilket dröjsmål ej någon anmärkning dessförinnan blifvit till mig framställd till hr departementschefen, som, i följd af sitt embete, dag efter dag utöfvade kontrollen öfver de gjorda insättningarna med de till kongl. generaltullstyrelsen från tullkamrarna samtidigt ingångna rapporter och dervid med sitt namns undertecknande å de depositionsattesterna och bankoboken åtföljande levereringsqvittenserna bekräftade de i bankoboken om inlevereringarna gjorda annotationer 19); — att min resa skett med kontorschefens medgifvande och således lofligen; samt att de emellan Hollertz och mig hafda lånetransaktioner ej äro hänförliga under något annat an svar än vanlig skuldfordran, helst Hollertz, en ligt advokatfiskalen Thams anmälan 9) till öt verstållareembetets för polisärenden protokoll, ej varit att anse såsom uppbördsman; och har följaktligen kongl. generaltullstyrelsens kammarkontor saknat stöd för dess påstående, attjag skulle anses och förklaras hafva del i Hollertz balans, och torde kongl. generaltullstyrelsen, med afseende på hvad jag nu andragit, finna skäl till Upphävande af de från dess, jemte advokatfiskalsoch öfverståthållareembetets sida mot mig vidtagna åtgärder. Slutligen utbedjer jag mig att få del af den från Hollertz sterbhusdelegare infordrade förklaring, äfvensom af de påminnelser, som öfver förklaringarna tilläfventyrs komma att afgilvas. Stockholm den 13 April 1864. ustaf Ivar Stridbeck. Kongl. generaltullstyrelsen har den 2 j denna månad meddelat utslag i anledning af förefunnen brist å de tullverkkets medel, som afvikne t. f. kamreren Magnus Hollertz och t. f. kammarförvandten Gustaf Ivar Stridbeck i och för deras nämnda tjenstebefattningar om händer haft. Balansen af medlen fastställdes till 15,500 rdr rmt, och förklarades berörda belopp utgöra en balans, hvilken Hollertz och Stridbeck genom tillgrepp gemensamt sig åsamkat.