Rättegångsech Polissaker. Det Hollertzska balansmålet. (Slut från nr 104.) Angående frågan för hvad ändamål Hollertz kunnat använda de 6000 rdr, hvilka han på måndagen innehaft, erinrar jag att, om hans afsigt vant att genom afvikande eller undandöljande a! sin person undandraga sig ansvaret för balansen, det icke lärer i sådant fall vara troligt, att han skulle nöjt sig med endast detta belopp, då kontanta medel funnos i kassakistan inneslutna och förvarade till ett ytterligare belopp af omkring 46,000 rdr, hvilkas tillgripande kunnat göra hans utkomst mera säker, utan att öka ansvaret för hans brott! Hade deremot hans afsigt varit att genom sjelfmord befria sig från lagliga följderna af den befarade upptäckten af balansen, så skulle dessa 6000 rdr icke varit honom behöfliga eller till något gagn! Det kan icke rimligen antagas, att han fört Beloppet med sig i sin förmodade graf! — Svaret synes antagligen blifva att han användt eller disponerat summan för enskilda ändamål och således antingen bortkänkt den eller med densamma godtgjort en del af egna skulder. Det kan ej vara tänkbart, att han genom försträckningar till mig ådragit sig den ifrågavarande balansen och för den skull offrat sig sjelf, sitt namn och rykte samt sin lofvande framtid! — Härförutan erinrar jag, att Hollertz, mig veterligen, ej haft för vana att med ingående upp. bördsmedlen betäcka gjorda balanseringar å d utgående förskottsmedlen eller tvärtom. Detta bevisas bäst af det utredda förhållandet med balanseringen af omförmälda förskottsbelopp 9050 rdr, till hvars tidigare afsändande till vederbörHA ort och ställe I annat fall de under mellantiden i betydliga flera poster ingångna uppbördsmedlen kunnat af honom anlitas, men nu ej blitvit af honom tillgripna förrän efter min bortresa. Om Hollertz haft för afsigt att balansera de nu tillgripna medlem, skulle han, efter hvad lätt låter tänka sig, förmått verkställa sådant genom att betäcka Gefle-remissen med någon af de sednare ankomna och så fortfarande undan för undan, intill dess han kunnat få nya förskottsmedel om händer eller bereda sig andra resurser. Om han åter afhölls härifrån af tanken på min återkomst och befarade då möjlig upptäckt af ett sådant förfarande, så bör detta desto säkrare bevisa min okunnighet om någon befintlig balans, äfvensom hans öfvertygelse om möjligheten att kunna inleda mig på en sådan stråt. Dessutom bör, med erfarenhet om mennisko naturen i allmänhet, såsom både orimlig och omöjlig förkastas den föreställningen att Hollertz, lika litet som någon annan, varit mäktig af någon sådan uppoffring för andra sina likar, som, 1 händelse af upptäckt, skolat medföra hans eget ansvar och vanära; — och det torde således kunna med skäl antagas, att Hollertz ensam förskingrat hvad som saknats af ej mindre omförmälde remiss från Gefle tullkammare, än äfven de s. k. förskottsmedlen. Detta antagande vinner ytterligare stöd af den moraliska visshet om hans brottålighet, som hans försvinnande måste anses hafva bekräftat; då deremot min återkomst samt mitt Tippa uttalade erkännande af mina med honom hafda penningetransaktioner, hvilka, om jag haft den ringaste aning om hans åtgöranden, jag säkerligen förstått att i förtid rangera, måste utgöra de fullkomligaste bevis på rhin oskuld. I afseende å frågan huruvida jag såsom t. f. kammarförvandt varit att anse såsom uppbördsman och underkastad uppbördsmanna-ansvar, erinrat jag att jag icke bhfvit affordrad uppbördsborgen ; att den mot mig åberopadeskongl. generaltulldirektionens instruktion af den 27 Mars 1820, som dessutom tyckes varit afsedd endast för dåvarande kammarförvandten Engelhardt, allenast finnes intagen i protokollet för samma dags) och ?) Denna instruktion är af följande lydelse: Utdrag af protokoll, hållet hos kongl. generaltulldirektionen den 27 Mars 1820. 14. 3. D. Sedan K. Mit, uti nådig skrifvelse den 24 Nov. sistl. år, angående en ny räkenskapsmetod för tullverkets hufvudboks afslutande, b: hagat förklara, att de i uppbörd vid tullkamrarne i orterna influtna medel hädanefter skola från uppbördsmännen inreverseras och med embetsposten ingå direkte till bokslutskontoret, och reversaler inskickas till kongl. tulldirektionen med samma post som penningepaketerna till berörde kontor, samt behörigen attesteradt qvittens öfver den skedda levereringen ej expedieras, innan bankoattest öfver insättningen blifvit af kontoret till annotation företedd; så ock efter skedd redragning, af bokslutskamrerarens, i anlednin deraf, den 23 i denna månad aflåtna memorial, innefattande åtskilliga hemställanden, i afseende på verkställigheten af högstberörda nådiga skrifvelse, resolverade kongl. direktionen: 1. att kammarförvandten Engelhardt skulle ega att kamreraren biträda vid emottagandet, vården och insättningen af de uppbördsmedel, som, enigt föreskriften i K. M:ts ofvanberörda nådiga skrifvelse, böra från tullkamrarne i orterna till bokslutskontoret inreverseras. 2. att de reversaler öfver penningeremisserna, som det åligger tullkamrarne att till kongl. direktionen insända, icke behöfva, i likhet med de som åtfölja penningepaketerna, specifikt upptaga edlarne till valör och nummer samt stycketal, itan endast sammans belopp för hvarje räkni appgifras. samt anmälas, huruvida densamma