och yllehalsduk samt en varm skoltmössa. De je soi-disant eleganten i tunn vårrock, svart cyTinderhatt, pincenez och handskar coulcur de rose. imerna hafva spännt upp sina parasoller, hvilka vagga hit och dit i solskenet lik! kiftande blomkalkar. — Ångarens fart ö vi hafva redan passerat Lindholmen, hvarifrån fitens hammarslag genljuda, och på babords sida utsträcka sig det pittoreska Masthugget och Majorna, hvilka till en del erinra om Sö i Stockholm. Fartyg efter fartyg ligga här bredvid hvarandra; soniliga lasta, andra törhala. det är ett hojtande och ropande, en äflan som tydligt förråder handelsstaden. Men ndern, vika alltmera tillbaka, vinden börjar blås skarc, och vi märk mit ut på Elf borgsfjorden. scenceriet. — Rätt ut visar sig den ljusgrö krusade vattenrymdeh, och på båda sidor famnas den at kala blåaktiga berghällar, hvilka likna de stemad vågorna af ett upprördt granithaf. Det hvils en viss melankoli öfver denna tafla, som endast afbrytes af nägon fiskarbåt eller af de krestsande fiskmåsarne. Allas blickar riktas för. at; man söker upptäcka linieskeppet; brisen friskar i: den försigtige mannen borr: an ner i yllehalsdvkxen och kör hä ckfickorna, medan eleganten håller fast sin cylinderhatt och smyger sig midskepps. nära intill maskinrummet. Slutligen varseblir man en hög rigg, som höj ig öfver klipporna, men der skönjes äter ännu en, och längre bort antyder en väldig rökplym en stor angares annalkande Uföfjord ligger framför oss, och det majestät ska lnieskeppet vänder sin hvitoch svartmålade sida, ur hvilken de hotande kanonmynni garne: framblicka, rätt emot vår ångare: stycke längre bort se vi till var öfverrask de behagfulla konturerna af tvenne norska fri gatter, och slutligen Y edes en hel eskader. Vår artige ångb: r nu en lof rundt omkring alla dessa örlogsmän, med hvilka vi utbyta helsningar. Emellertid har den inkommande ångaren nalkats, dess höga rigg och kanonportar förråda örlogsmannen, och vi njuta nu af det ståtliga skadespelet att se en ut dessa väldiga kolossc full gäng. Det upp: Iystes snart att det var fregatten Vanadis. som nu hemkom efter en 10 månaders expedition. Med beundran följde våra blickar detta vac fartyg, som öfverallt under sin expedition ett rättvist uppseende. Snart hade fregatten hunnit fram till Klisborg, och nu utbyta fi ningens och skeppets kanoner en välkomsthels ning. hvilken brakar som en åska mellan skären. Vår lilla ångare har emellertid slutat sin lof kring eskadern och lägger nu till vid linieskeppet Stockholm. Uppför den beqväma fallreps trappan äntrade vi upp och spridde oss omkring. cmoitagna på det hjertligaste och artigaste sätt. Batterierna med sina länga rader kanoner, sablår. kulor, gevär m. m. gunrummet. chelena trefliga våning, bestående af salong, sängkammare och arbetsrum med en balkong utöfver vattnet -— allt besågs. Hvad som är beundransvärdast ombord på dessa örlogsmän, der en såran massa menniskor finnes hopad, är den snygghet och ordning som öfverallt råda. Folket sag raskt och lifligt ut, samt tycktes vara ganska belåtet. Sedan vi besett allt, embarkerade vi åter på vår ångare, som bredvid hnicskeppet föreföll som en tre års pilt jemförd med en tretton qrarters karl. Helsningar och hurrarop utvexlades. och vi ilade bort till den närmaste norska fregatten, Kong Sverre. Detta är ett splitter nytt fartyg af den vackraste form och försedt med åtskilliga af de nyaste uppltinningarne inom vapnet. Afven här emottogos vi på det hjertligaste samt fördes omkring ötveralli. Hvad som genast fistade uppm mheten, då vi kommo upp på fregattens däck, var nära landstigningskanoner al metall samt en ofantig armstrongskanon i fartygets akter. I batteriet herrskade en snygghet. som nistan närmade sig till elegans, och ölverallt såg man dödsverktyg uppstaplade samt symetriskt ordnade. Under hela tiden. ri s äckte, spelade fregattens musi a stycken, hvilken a tighet våra musici besvar Tiden ilade emellertid omärkligt undan, och den sjunkande soJen, som redan tycktes hvila mot klippryggarne i vester, manade oss hemåt. Hjertiiga atsked och hurrarop vexlades, och Uddevalla vände stäfven åter mot Göteborg, sedan vi kastat en fskedsblick på de Jängre bort ankrade norska fartygen, fregatten Sankt Olaf si Nidaros. Hemfärden gick raskt, vi akter om Vanadis. som ankrat inne på Elfsborgsfjorden, utbytte en helsning med några af dess besättning. ty de äfriga voro ifrigt elsatta med åtskilliga arbeten. och gledo slutligen under musikens toner in till långa bron, just då skymningen började breda sitt flor öfver vattnet. Säkert skola alla de, som deltogo i denna utfärd, deraf bibehålla ett högst angenämt minne.