Svenska frivilliga I danska hären. I den officiella uppgiften från öfverbefiälhafvaren till krigsministeren nämnas nu löjtnanterna v. Knorring och Lundegren bland dem som stupat. I ett bref från Flensborg berättas att G. von Knorring blifvit begrafd på Dyppels kyrkogård. Nerikes Allehanda meddelar följande bref från en svensk frivillig, dateradt Kjöng på Als den 24 April: Först blef jag anställd vid det 9:de regementets 2:dra kompani. förlagdt i Fredericia. hvarest vi hade en ledsam förposttjenstgöring, men som för mig var nyttig i det afscende, att jag lärde känna mina utmärkta, vänliga kamrater, och den beskedliga Jens. Med stor glädje emottogo vi order i dag för fjorton dagar sedan att, tillsammans med 20:de regementet s ppppryta från Fredericia, hvärthän visste vi ej. Jag mins så väl huru en kapten R., som föll den 18, kom in till mina kamrater och mig i officersbaracken och bad oss tömma en butelj champagne för den glada underrättelsen. Hela måndagen åkte vi på vagn, och kommo kl. 8 till Faaborg, hvarifrån på tisdagen ett engelskt transportångskepp förde oss till Als. Onsdagen hade vi hvilodag, och på torsdagen började vi vår stränga tjenstgöring i Dyppelskansarne, hvarmed vi höllo ut till måndagen den 18, då vi skulle bli aflösta af å:de regementet, men i det stället helt oförmodadt fingo preussarne till efterträdare och egare af vår position. Huru vi lågo i gropar bakom jordvallar och ständigt natt och dag voro utsatte för att blifva ihjelslagna af granatstumpar, har så ofta varit omtaladt, att detta ej är något nytt; men så är det ej med fältvaktstjensten, hvaraf jag nu vill gifva dig en liten skizz: Ett dygn fältvaktslif der 17 April på yttersta högra flygeln af Duppelställningen. PKN 7 e. m. lördagen den 16 fick kompaniet order att aflösa det kompani, som dygnet förut besatt skyttegroparne och bildat vedettkedja utmed sjöstranden framför skansarne n:r 9 och 10. Kl. 9 marscherade vi af; att komma fram var iterst svårt, ty preussarne, som visste, att afösning skedde uti alla skansarne och i hela Dyppelställningen, besköto oss häftigt från alla sina batterier. Det var vid dessa aflösningar, som vi mistade mycket folk; långt in i Sönderborg blefvo trupperna förföljda af granater. Min kapten beordrade mig att taga en annan väg, än han sjelf, med 2 platoner för att aflösa venstra flygeln och inleda samband med närsnaste kompani af annat regemente, som hade sina vedetter till venster om oss. Kl. 10 iyckades jag att besätta vår framskjutna nattställning, och sända rapport till kaptenen: order yerkställda, intet passeradt?. Vid det kompani. jag aflöste, tjente en svensk löjtnant P. vid Skararaborgs regemente, men jag träffade honom ej; hans manskap berättade, att preussarne samma dag på morgonen vyclat drifva dem tillbaka. men alstått från sin föresats. Kl. 11 och 1 på natten visiterade jag hela min vedettkedja, endast åtföljd af en hornblåsare, nu skjuten: vi hade preussarne endast 10 steg framför oss; det hade varit lätt att gå miste och bli fången. Månan sken klart, och det var ett herrligt väder; jag var i ständig rörelse för att vara påpasaljg och i tid underrätta kamraterna, om nåzon stormning skulle ske under natten. KEmelfertid då både våra egna och fiendens granater passerade dele öfver mitt hufvud, högt upp i Juften. dels kunde tydligt observeras såsom en ikng eldstrimma på betydligt afständ från frontbatterierna och venstra sidan, fick jag äse ett högst intressant skådespel. Det var likasom det mest granna fyrverkeri, man kan önska sig: preussarne roade sig till-och med att skjuta gr natsalvor, d. v. s. fyra af alla kanonerna i ba teriet på en gång. Elden besvarades märk digt svagt af danskarne; de säga: att de onödigtvis vilja slösa bort sin ammvnition. Skansarne sågo helt skröpliga ut, med ned bröstvärn ; huru någon menniska kunde vis åem, är för mig obegripligt, så öfversällade, i bokstaflig mening, voro åe af granater och bomber; Isynnerhet var det ett 21-pundigt batteri å fiondens venstra flygel, som gjorde oss ofantfig skada, emedan man derifrån kunde se hela inre sidan af ställningen utefter sjöstranden, ända till nära broarne. Kl. 4 på morgonen in togs dagställningen, d, vy, 8. vedetterna drogos än, och truppen besatte skyttegroparne, 8 st. på hvardera sidan om vägen, som framgick till skansarne 9 och 10. yckligtvis blefvo vi ej oroade af prenssarne, som genast besatte den terräng, vi först innehaft. Kl. 10 gick jag till sin kapten för att dricka kaffe, och vid återkomsten till min trupp blef jag helt förvänad att se 3 preussare luffa sin väg. De hade varit nära första skyttegropen för att bjuda mina gossar på en snaps. All fraternisation förbjöds; strängeligen, och likväl deserterade en slesvigare, vår högra flygelman, helt lugnt öfver till preussarnes sida. De sednare voro mycket oförskämda och djerfva i anseende till sitt stora antal; jag kunde mycket väl ha låtit skjuta flera officerare, som kommo emot oss och lyfte på sina mössor; men då hade det blifvit allarm utefter hela linjen, och vi voro, Gud nås. nödsakade att vara tacksamma för att få behålla vår plats. Jag vet, att flera frivilliga blifvit atskedade. derföre att de ej kunde låta bli att skjuta, hvarigenom de förorsakade danskarne mycken skada, emedan preussarne gjorde bajonettäntail, och de förre hade måst retirera. Granatkastningen fortfor lika häftigt hela dygnet från fiendens sida. KL 7 om aftonen ryckte vi ätbr fram. och Jik