Underrättelser från Danmark. I anledning af Fredericias utrymmande yttrar Fredrelandet för i lördags: Fredericia blef således utrymdt i gårafton. Efter den erfarenhet man gjort anse vi denna åtgärd för riktig. Fredericia har alltid varit en medelmåttig fästning, hvarför den också -— förfallen som den var — blef genast uppgifven 1848, och det var då Iråga om att ötvergifva den för alltid och i stället anlägga ett brohufvud eller skans på Lyngsudde vid Snoghöi, hvilket kunde flanserus af batterier på de höga kusterna af Fyen. Emellertid öfvergafs denna tanke 1549; man beslöt då att sätta i stånd Fredericias vallar, och det lyckades äfven att nälla fästningen mot den schle -holsteinska hären med dåtidens beläg materiel, dock ej utan att staden blef örd och tt fiendens verk till slut hotade att afskära förbindelsen med Strib, hvarföre utfallet och slaget den 6 Juli bleivo nödvändiga. Sedan örra kriget har icke synnerligen mycket blifvit gjordt på förrän på sista tiden, då man kt betrygga förbindelsen med sjön medelst anläggunde af ett befästadt läger på höjderna norrut. Men derigenom har fästningen, som redan förut var för stor, blifvit ännu större. Till ett längre försvar skulle denna ganska säkert fordra mellan 10 och 20.000 man, och derest det så lyckades fienden att taga det befästade ret och uppföra sitt fältartilleri på dess: ruiner skulle besättvingen derigenom blifva så godt som afskuren ifrån sjön och Fyen; man skulle endast nattetid samt med stor svårighet och fara kunna förse den med dess förnödenheter, och i händelse en stormning lyckades skulle allesamman blifva krigsfångar. Afven om man kunnat med stora ansträngningar och dagliga offer hålla fästningen några veckor, var dess öde således ändock att förutse, och det hade här kunnat kosta vida mer att fördröja det oundvikliga än det kostat vid Dyppel. Den enda invändning som vi kunna göra mot det nu verkställda utrymmandet är den, att det ju nu underhandlas om vapenstilleståndet och att risken af att hålla fästningen några dagar icke syntes så stor, att man icke måhända hade kunnat afvakta utgången at dessa underhandlingar och spara fienden elt nytt segerrus samt våra landsmän en ny besvikelse tills det visade sig oundgängligt. Emellertid väga vi icke hysa någon bestämd åsigt härom, och kanhända kan man betrakta utrymmandet som ett tecken till att utsigterna till vapenstillestånd ännu äro aflägsna. Vi taga oss således icke nära af Fredericias utrymmande ; under förhandenvarande I omständigheter hafva vi tagit för gilvet att det skulle inträffa litet förr eler litet sednare. Frederi hufvudsak ästning låg deri att den brohufvud eller utfallsport för Fyen, liksom Dyppelskansarne voro det för Als. Men denna vigt har fienden redan beröfvat den genom att befästa vestra sidan af den djupa dal, som tvåtredjedels mil framför Fredericia genomskär halfön mellan Gudsö vik och Kandsfjord. När denna Tördelak 2a, befästade ställning var starkt besatt skulle; vår här ej hafva någon förhoppning att. kunna bryta sig igenom den från Fredericia, lika litet som den nu kan hoppas att återtaga Dyppelställningen och falla in i Sundeved. 1 militäriskt afseende är derföre ingenting annat bortgifvet med Fredericia än det artilleri, den ammunition och den ma I teriel man måst lemna efter sig; men det! rsta och det andra säges man ju hafva; ogjort obrukbart och hvad som af det sistnämnda dugde till någonting hor man välj lagit med sig. Dessutom antaga viatt,samtidigt med Tredericias utrymmande, någon annen punkt på Jutlands östra kust har t be tt, der betydelsen som utfallsport må vara mindre, men säkerheten som reträtteller utoch inskeppningspunkt vida större, så att halvöns fastland intill Liimfjorden dock ej är öfverlemnadt åt fienden! ensam.? I en artikel om Danmark yttrar den engelska Army and Navy Gazette: Det är ganska tydligt att de allierade infunuit sig; å konferensen i en sinnesstämning, hvilken icke lofvar tillfredsställande resultater, Om vi vore politici ex professo skulle vi vara färdiga utt önska, att dessa oförskämda tyala ntntre JurA metan lane 11 nås I AA