GREFVINNAN DIANE.) ROMAN AP MARIO UOHARD. (Öfversättning.) HI. En -dylik svaghet kan alltför väl vara förorsakad af en häftig sinnesrörelse, jag visste det väl, men jag kunde icke värja mig för en dödlig ångest vid tanken på att denna förfärliga jagt kunnat taga lifvet at henne, och jag anklagade mig för en usel feghet. Borde jag icke hellre låtit hundrade gånger qväfva mig af det fördömda spökets omfamning in på detta sätt för faran utsätta en så dyrbar persons lif? Jag böjde mig öfver henne och förskräcktes öfver den dju sömn, hvari hon var föreänkt; den tycktes mig skola blifva evig, och jag ryste vid tenken på att ej mera få se henne, ej mera höra hennes stämma, som så tjusade mig, Då skulle jag vara ensam i verlden. Dessa sorgliga tankar ledde mig snart att undersöka mitt hjertas tillstånd, hvilket började oroa mig på ett oförklarligt sätt. Ända till denna dag hade jag lefvat 1 Dianes närhet, öfverlemnande mig ät det milda beskydd hon tycktes vilja skänka mig; jag älskade henne, emedan hon log mot mina förhoppningar, min ungdom; jag äkallado henne i mina drömmar, likt en välgörande fö, som spridde behag öfver min tillvaro, och ett slags tillbedjan blandade sig i min tillgifvenhet. Men nu, då jag darrade af fasa vid föreställningen att hon för alltid vore förlorad för mig, upptäckte jag i mitt hjerta ett der förut okändt uppror, och jag betraktade med hänryckning denna sköna och milda syster i ensamheten. Jag beklagade hennes öde att vara fästad ) Se A, B. nr 104.