STOCKHOLM den 4 Maj Italien och Danmark. I Från Italien har i dessa dagar anländt följande adress, som blifvit antagen på ett i Turin nyligen hållet möte: Danska bröder! Uti den adress, full af ädla känslor, hvilken I på ett högtidligt möte den 9 dennes utfärdat till italienska nationen, beklagen I eder öfver, att en del af våra landsmän befinna sig inom österrikarnes leder, och kämpa mot eder. Dessa italienare ha sitt hem i de nordostliga provinserna af halfön; derföre anse vi att det tillkommer oss venetianare, tridentinare, triestare och istrier, alltså söner af berörde provinser, att taga initiativet till ett svar på eder adress. Med vältaliga ord bekräften I hvad som redan förut var oss bekant, att danska folket hyser ett lifligt deltagande för Italien; att det jublar öfver våra strider för sjelfständighet, för att samla de spridda medlemmarne och förena dem till en statsenhet. Vi kunna å vår sida försäkra eder, att Italien med stort intresse följer den skandinaviska rörelsen; att det, fullt af beundran för eder tapperhet och oförfärade mod, med liflig smärta sett den så ojemna kamp, i hvilken I ären invecklade, och de olyckor, som måste blitva och äfven blifvit dess följder. Och dock gifves det understudom nederlag, hvilka medföra ära, och segrar, som medföra vanära. Vår store landsman, Giuseppe Garibaldi tolkade för några dagar sedan hela det italienska folkets känslor, då han talade höghjertade ord om det danska folket och om dess hjeltemodiga kamp för sin rätt. Vi skola afhålla oss ifrån att undersöka hvilka rättigheter tillkomma de tyskar, hvilka blandade med en låbdgt talrikare ursprunglig befolkning bebo Slesvig, detta från urminnes tid skandinaviska land. Detta är en fråga, som framtiden kommer att lösa jemte de andra, som angå länder at blandad nationalitet, och som skall blifva löst när en gång Europas karta skall göras om och nya stater bildas på språkens grundval, sedan detta, det vigtigaste elementet tagits. i betraktande på samma gång och bragt i samklang med öfriga elementer, som konstituera en nation. Dock kunna vi ej förtiga, att det synes oss oädelt handladt af en i andra hänseenden ädel och ansedd nation som den tyska, att den, som räknar 40 millioner med en så oerhörd öfvermakt har kastat sig öfver och söker förkrossa ett litet folk som edert; och att den till och med, som om dessa många millioner icke gjorde tillfyllest, s par eller låta slöpa italienare från Adriatiska hafvet till Östersjön för att utkämpa; tyska strider. Detta är en af de förunderhgaste tilldragelser i nittonde århundradet: i utgör ett föga ärofullt blad i TyskIs historia. Österrike, som trampar naj tionaliteten under fötterna, har plötsligen gjort sig till riddare för en sak, som kalJag nationel! Preussen ger sig min af att förläna andra folk den frihet, som den ostratiadt våldför inom sitt eget land! En! mäktig, talrik, lärd nation sätter sig i rörelse — för hvad ändamäl? För att till) sina tretiotvå småfurstar lägga en tretio-! tredje! Tyskland svä var i en öfvermåttan stor villfarelse, då det med ursinnig begärli het fikar efter eröfringar på samma g som det visar sig ur stånd att göra sivt eget land till en stat, vare sig en helstat eller en förbundsstat. Det är i hög gradj oförsigtigt af Tyskland att med öfvermakt tillegna sig länder, hvilka antingen alldeles icke äro tyska — såsom Italien — eller)! hvarest det tyska elementet är så svagt som i edert Slesvig. Ty på detta sätt framkallar det rundt omkring sig — i norr, öster och söder — en hältig förbittring o hat, som blir svårt att dämpa. Denna omättliga törst efter eröfringar kan bringa Tyskland derhän att få stå ensamt i Europa, och blottställa det för att förlora verkligt tyska provinser; hvar och en vet på hvilka vi här syfta. Hvad skulle väl blitva följden om en viss europeisk regering förstod att fatta! och sätta i verket den dristiga planen att i ett förbund emot tyskarne samla alla dej folkslag, som ha skäl att beklaga sig öfver dem? Tyskland gjorde väl i att betänka i detta. Må det fritt skapa sin nationella en1 het; det blefve en stor bedrift för folket, och för civilisationen, hvartill vi af hjertati 1 1 f önska det lycka. Men må det ock derjemte vara rättvist emot sina grannar. j Hvad nu våra landsmän angår, hvilka kämpat emot eder, så varen förvissade, danska bröder, derom att dessa, bortryckta från sitt fädernesland, kufvade under en jernhård J disciplin, hållna i ovetenhet om eder sak, ! på alla sidor omringade af Österrikes dra-js banter, framförallt förtjena medlidande — jr och dock finnas de, hvilka äro ännu olyckligare än de italienare, som stupat på Över 1 selks. Koldings, Oversoes, Veiles och Fre-li dericias sorgliga valplatser, och det är deras i r J E r mödrar, hvilka icke ens ega den trösten att veta, att de dött för en rättvis sak. Gören ert bästa, att dessa våra ord kunna hinna till vära landsmän hos eder. Vi säga till dem i vårt fäderneslands namn: TVenetianare, tridentinare, triestare och istrier! I som tjenen under det svartgula baneret, fjerran från det älskade fosterlanI det; I som ären i ovisshet om huru I skolen bära er åt, viljen I ha ettkännetecken,