Monsieur Cassecruckes ljusa ide, (Efter All the Year round). Monsieur Eneas Eglantine Cassecruche, i fjerde våningen n:r 23 Bolshoi Moskoi, S:t Petersburg, var au bout de son latin, eller med andra ord, egde icke vidare ett öre att lefva af. Den ifrågavarande herrn hade kommit till Ryssland 1840 m medlem af ett franskt Iskap; men då de öfriga af sällskaände till Frankrike, hade han ensam lifvit qvarlemnad, likt ett flarn, som blifvit af hafvet kastadt upp på stranden utan att vidare nåsaf den tillbakarullande vågen, likt en fjäril, som vågat sig ut för sent om hösten och kylt sina vingar. Monsieur Öassecruche hade försökt att raga ut tänder, men hade dermed ej lycats att hålla sina egna tuggningsredskep i Sång; han hade försökt att undervisa i måarkonsten, men utan att detta förskaffade onom! ett enda mål; han hade sjelf försökt sig uti att måla teuterdekorationer, men blef till belöning derför utspårkad från teatern. Han hade spekulerat på kappränningsbanans chanser, men genast haft otur; han hade informerat i italienska, men som han ej kunde ryska och icke prononcera italienska, gjorde näppeligen hans lärjungar tillräckliga framsteg. fan uppträdde på teatern i Moskwa, men denna tillslöts strax derpå, alldeles som på trots. Han hade trott att ryssarne voro rika narrar, som lätt kunde luras, men hade funnit dem vara listiga skälmar, som till på köpet ej visste att uppskatta en verklig talent. Han önskade nu derför i ein bedröfvelse att återvända till det kära Frankrike, helst hans björnar blefvo allt mera efterhängsna. och den för