ZILLAH. Berättelse af en gammal guvernant. NOVELL Ar MISS MULLOCK. (Öfversättning.) Hon låg på en soffa och läste en novell. Hennes rika, svarta lockar, tillbakastrukna från pannan, svallade ned på de mörkröda sammetskuddarne, bland hvilka hon hvilade, en bild af österländskt, yppigt behag. Hon klädde sig alltid egendomligt, och nu föreföll hon mig nästan som en prinsessa ur Tusen och En Natt. . Ehuru hennes hy var mörk, som hos alla af blandadt blod, och hennes små, fina händer, icke hvita, utan snarare bruna, kunde ingen neka att hon var en skön qvinna. Jag såg och kände det i detta ögonblick. Efter ett ögonblicks tvekan gick jag fram till henne. Hon sprang upp och kysste mig, som hon ofta brukade göra. Jag drog mig undan — hennes kyssar plågade mig i detta ögonblick. Jag skyndade att meddela henne mitt ärende och lemnade henne brefvet. Hon genomögnade det; rodnaden steg på hennes kinder och hennes läppar krusades af ett föraktfullt leende: Hon kastade bref vet i mitt knä och sade häftigt: Nå väl, än sedan?? Jag började en förklaring, som Zillah dock, genast afbröt med orden: Åh, jag hörde något dylikt af mr French i gär afton. Jag trodde honom ej, och gör det ej heller nu. Han roar sig blott på min bekostnad.? Jag svarade att dette varomöjligt. Inom mig var jag högst förundrad öfver att Zillah vetat at detta förut och ej talat derom. Mr French måste ej hafva hållit sig särdeles noga vid sanningen, då han sade sig endast till förmyndaren hafva meddelat sina känslor för pupillen. Hvarför har du ej sagt mig detta, Zillah?? sade jag. Du vet ju att jag, såväl ) Se A. B. n:r 85, 86, 88—91, 94, 55, och 97.